Okronologi

Trots att det var över en vecka sen så har jag inte sagt ett ord om att vi var på Kanye West på jazzfestivalen. Det var fett i vilket fall som helst. Jesus Walks som extranummer, mycket bra.

Imorse bar jag inte bara runt på en massa påsar och en opåsad sovsäck, jag lyckades även drälla Ramlösa i skrevet strax innan jag ställde mig och bultade på dörren till jobbet på pantbanken.. High class.

Imorn åker vi till fjälls. Det kommer bli hur bra som helst.

Äntligen!

Nu har jag också klarat bubbelspelet. Ville bara säga det.

Morgondopp

Smet upp lite tidigare idag för att ta ett morgondopp nere vid Långholmen. Varmare i vattnet än i luften och det var mer än trevligt att skratta åt dem i bilköerna på Essingeleden. Snart kommer min lunchdejt förbi och det ska bli trevligt att inte äta matlåda i ett mörkt kök för en gångs skull. Synd bara att Gullmarsplan inte bjuder några större lunchsensationer. Blir väl pizza som vanligt.

Igårkväll var vi och såg 16 Blocks och det var väl en skaplig polisfilm, även om den var oändligt förutsägbar och alla New York-klyschor var där (alkholiserad luttrad snut, biljakt, jakt i tunnelbana, jakt genom ett tvätteri i källaren, jakt genom Chinatown, jakt på taken (men ingen som behövde övertalas att hoppa från ett hus till ett annat konstigt nog) och lite fördomar om gamla kineser samt den klassiska nu-ska-man-tro-att-bad-guysen-går-in-i-rätt-lägenhet-men-våra-hjältar-är-smartare-än-så-scenen. 2 gånger till och med.) Oh well, Bruce Willis är alltid Bruce Willis och Mos Def var faktiskt bättre än väntat, även om hans roll kändes lite löjlig till och från.

Molto da fare

Idag var det vad som nästan kan benämnas kaos på jobbet. Allt är ju som sagt relativt. Men inte fick jag nån eftermiddagspromenad, trots att jag kortat ner min lunch just för att jag skulle ut och bli lite brun och vältränad. Så om jag blir tjock är det inte mitt fel. Dessutom hann jag inte spela bubbelspelet mer än några få gånger idag. (Det var inte jag som började.)

Egentligen borde jag ha bloggat om en massa stuff sen sist, som att jag var och klättrade med Anso som var riktigt duktig. Eller att jag och Rickard var och drack öl på Sugarbar i onsdags. Eller att jag och Johanna kollade på allsången och traditionsenligt åt primörer i tisdags. Kanske borde jag bloggat om den galna hattkvällen i fredags ("Visa hattarna, visa hattarna! Neeeej. HATTARNA!") eller lördagens shopping (Helly Hansen-jacka, McKinley-sandaler och klänning från Filippa K) med efterföljande promenad och museibesök (Sjöhistoriskas Estoniautställning, fotografier, pekingopera och isbjörnspäls på Etnografiska med obligatorisk fika på museikaféet Babajan som har stans bästa chai). Borde kanske skriva nån rad om hur kasst det gick att springa igår men hur najs det var att sola och bada efteråt. Men vafan. Orka.

Bra fast dåligt...

...är rubriken under vilken man om några år kommer hitta en bild på Zinedine Zidane. För vem trodde att han skulle vara så bra, så kall, så hård.. Jag var imponerad. Och så dum.. Fan Zidane, att leka får under en VM-finalförlängning.. Och stackars Trezeguet.. Inte nog med att Juventus håller på att gå åt skogen, han får knappt spela i VM och är den enda som missar sin straff.

VM kändes.. ödsligt på något sätt. Vad hände med Rooney, Ronaldinho, Zlatan, Henke, Spanien, Holland, England och alla de där andra som skulle prestera? Och varför vann hela tiden fel lag? Den enda som levt upp till mina förväntningar är nog Lehmann. Hedersomnämnande till Ribéry, Thuram (killen heter ju Lilian!) och Ballack. Shabaan och Isaksson. Aaron Lennon. Saknade både Sol Campell och van Nistelrooy (varför fick han inte spela för van Basten?!?!?!)

För övrigt är det en jäkla massa italienare i faggorna, trots att matchen slutade för en dryg timme sen. Kom hem ungefär 30 minuter efter slutsignalen och det var en ordentlig folksamling utanför Caffé dello Sport. Tacka fan för det. Hatten av trots allt, för även om jag hejade på Frankrike kan jag faktiskt inte säga att Italien varit dåliga. Iallafall inte när de stått på benen.

Depeche Mood

Depeche Mode igår. Så jävla bra. Kan inte bestämma mig för vilken låt som var bäst, men jag måste säga att all scenografi runt om var fantastisk och David Gahan hur porrig som helst. Recensionerna i diverse tidningar gör gällande att det var segt i början, men det håller jag inte med om. Vad jag kan hålla med om är att Martin Gore kändes lite tråkig. Saknade bara "It's no good".

Den här värmen för övrigt.. Jag pallar inte.

Livin' on the edge

Igår råkade jag snatta en banan. Inte "råkade", utan det var faktiskt ett rent misstag. Var på T-snabben vid skolan och hade en banan i samma hand som filofax, pengar, mobil och en massa saker. I den andra handen hade jag aftonens huvudrätt som jag lade upp på bandet och betalade. Dröjde 10 minuter innan jag insåg att jag hade gått därifrån utan att betala för bananen. Helt säker är jag i och för sig inte, men jag ska smyga tillbaka dit och se efter om växeln jag fick stämde med förväntad summa från köp av en micromiddag från Findus samt banan, eller om jag ska lägga ungefär fyra kronor i en rödakorsetbössa någonstans. Dessutom åt jag inte bananen förrän idag på jobbet, när en av våra favoritpoliser tittade förbi. Jag tror inte han märkte nåt, men man vet aldrig. Det har stått en konstig bil härutanför ett tag nu och jag tror att grannarna skickar strålning ner genom sitt golv/mitt tak. Bäst att bygga en sån där foliehatt som skyddar mot farliga vågor.

Little Italy

Alla glada tillrop och tutande bilar här utanför fick mig att fundera över om inte Hornstull ändå är Stockholms Little Italy. Förvisso tror jag att det mest var folk från Lasse i Parken som passade på att stoja lite extra nu när inte Sverige är med i VM längre, men en betydande del verkade komma från nån av de många italienska inrättningarna i närheten. Bara i mitt hus finns två italienare av restaurangtyp. Tvärs över gatan inom direkt synhåll ytterligare två. Inte mycket längre bort åt andra hållet ligger stans bästa pizzeria och ett femtiotal meter upp åt andra hållet ytterligare en pizzeria av det bättre slaget. Ett femtiotal meter till och du hamnar på Caffé dello Sport (där alla lagtröjor är tillåtna förutom Juventus). Nedåt Street ytterligare en kaffebar. Jag som alltid trott att Hornstull ändå var Stockholms Little India, eftersom jag på promenadavstånd mätt i några få minuter har inte mindre än fyra kompetenta indiska restauranger. Med andra ord ingen anledning att vara annat än glad och nöjd så länge inte en våg av torskrestauranger med Isländska specialiteter slår området med häpnad.. Å andra sidan skulle det nog vara betydligt lugnare i VM-tider..