Klor

Plums igår, det var skoj. Ganska trött i kroppen dessutom, eftersom jag spenderade ganska stor del av tiden med att försöka ta mig upp på olika badleksaker eller med att slå på folk med konstiga skumgummischnablar. Idag ska jag försöka röja upp i den här knarkarkvarten och sen jobba lite. Går inte att komma från att jag gillar mitt jobb, även om kaffet är hyfsat äckligt.

Men varför, varför tvättade jag inte håret på plats igår? Blir hög på klorångorna som det är.

Kontaminerad/Being Homer

Var på studiebesök i Oskarshamn i måndags. Kollade in Kapsellaboratoriet, Clab, Kraftverket och Äspölabbet. Fett tufft. På två av ställena skulle man passera detektorer som skulle upptäcka om man hade fått nån konstig partikel på rocken/overallen, benen eller fötterna. Alla andra kom igenom den första kontrollen, men för mig lös en lampa för "kontaminerad" och personalen tog mig till ett avsides rum. Lite läskigt först, men jag fick bara byta sockiplast.

Igår lekte vi med reaktorsimulator på labben. Kul det med, men efter 5 h i ett källarutrymme med halvtaskig luft kan man inte svara på ens de enklaste frågor. Lite pinsamt, men man är å andra sidan där för att lära. Kontrollpanelen var inte så komplicerad som man kanske skulle vilja tro.

Ute och sömncyklar

Tröttheten med stort T. Försöker pigga upp mig själv med stora koppar te. Går sådär. I vanliga fall hade jag varit klar med den här omgångens NHL:ande vid det här laget, men eftersom jag var tvungen att byta bort ett pass innan en tenta (jag fick 4:a!) så kunde jag inte göra annat än ge en hjälpande hand inatt. (Det där lät snuskigt) Kontentan är att jag böt bort ett pass med en match mot nattens tolv (tror jag) matcher. Grattis. Å andra sidan ska jag till Oskarshamn imorgon eftermiddag för att gå upp tidigt på måndag för att få the grand tour på kärnkraftverket. Kommer bli fett. Lika bra att gå upp krejsytidigt imorn med andra ord.

När jag kört NHL de senaste gångerna har jag inte varit i närheten av så här trött, antar att det är Armadandet och den bisarra stressen de senaste veckorna som tagit ut sin rätt. Dags att sova ordentligt, på riktigt och hålla mig långt ifrån allt vad partajande heter. Vet fortfarande inte om nån faktiskt la nåt i min drink häromkvällen, eller om stress och trötthet i kombination med vitt vin bara var en dålig idé. I vilket fall som helst var det inte normalt. Det är inte helt kul att få hörselhallucinationer och nästan tro att man sitter i fraktutrymmet i en jumbojet. Men jag kan bara inte tro att nån skulle lägga nåt i min drink, där. I guess I'll never know..

Imorn blir det uppgång klockan 06.00 och med största sannolikhet en text om hur det gått för Philadelphia.

Dennis Bergkamp och jag

Jag fattar verkligen inte varför jag är flygrädd. Kan inte komma på något som skulle kunna liknas vid en utlösande faktor heller. Vet mest att jag tyckte det var lite läskigt när jag var 13, slutade tycka det för att sedan bli livrädd.. Spelar ingen roll hur många rationella argument jag memorerar eller hur mycket jag litar till tekniken (för det gör jag), bara tanken på att sätta mig i ett plan får mig att må illa. Flygningar på runt en timme kan jag leva med (så länge de inte är inrikes i Vietnam med propellerplan i dimma och öppen dörr ut på startbanan för vem som helst att knalla fram och hamra på planen), och upp till fyra timmar brukar det vara okej. Långa flygningar över oceaner eller bergskedjor däremot.. Senast jag flög över Himalaya var jag bombsäker (haha) på att det konstiga ljuset jag såg genom fönstret var från nåt slags granatgevär som nån använde för att skjuta på oss med. Från en 8000-meterstopp. Logiskt. Verkligen. Gah. Dags att styra upp. Men hur?