Första gången

Justin och jag har gjort det nu. Han var sjukt bra och följsam. Gjorde ingenting som jag inte ville. En riktigt bra cykel helt enkelt, även om det är stor skillnad på att använda 27 växlar mot 3. Och det där om att om man en gång lärt sig cykla så sitter det, det är ju en stor jävla lögn. Eller snarare en sanning som behöver uppdateras något. Ja, jag kan cykla, inga problem. Men att cykla på en modern hybridcykel med en massa spakar, utan fotbroms och en helt annan vinkel för ryggen, det är inte det jag lärde mig när jag var liten. Det kanske var en sanning när de flesta cyklar var likadana, två hjul, styre, pedaler och sadel. Men att tro att det fortfarande gäller är ungefär som att påstå att den som gungat fram på en trött shetlandsponny (sic!) på nån ponnyridning (sic!) borde klara ett Grand National.

För övrigt borde jag nog inte släppas ut i trafiken riktigt än. Har man aldrig cyklat i stan och dessutom inte har körkort... Då är det lätt att missa en hel del, sånt där med rödljus och filer till exempel. Skitskumt.

Bad Boy Justin

Ladies and gentlemen
It's my pleasure to introduce to you
He's a friend of mine...

And he goes by the name... Justin...


Nu ska vi strax ut på vår första tur tillsammans. Det blir spännande vill jag lova.

Tvärtomshopping

Idag begav jag mig ut för att handla upp mig på nya fräscha träningsgrejjer och lite annat smått och dyrt gott som gått sönder/börjat lukta lite väl mycket gammal gubbskunk. Min fina och realistiska shoppinglista är som följer:

• Träningsbyxor att klättra och springa i. Helst samma, helst från Prana.
• Vettig ryggsäck som inte sticker ut som en konstig böld från ryggen och rymmer böcker och träningsprylar en masse.
  
• Vandringskängor. Mina gamla rackare luktar för illa och har hängt med på diverse alp- och fjällvandringar och mår därefter.
  
• Cykel. Skrothögen som står parkerad på gården är från 1982 och rostar betänkligt. Dessutom låter den konstigt.
  
• Tält. Jag har ett tält. Det är inhandlat på Argos inför Glastonbury 2000 och är långt ifrån vattentätt. Inga liggunderlag hade vi heller, det var för dyrt. Dessutom plankade vi in, men det är en annan historia (som innehåller två uteliggare från Liverpool, varm cider, påtända programledare från ZTV och en uppblåsbar haj). Men tro mig, det är inget tält man använder i fjällen. Päronens fjälltält är antagligen jämnårigt med min cykel och ser ut som en farkost från någon avlägsen galax som smält ut över marken.
• Sovsäck. Jag har redan två (varav en från Argos), men ingen som är tillräckligt varm för att jag ska vilja ha den i fjällen igen. Har redan spenderat två fjällvandringar med att klä på mig ALLA kläder innan jag går och lägger mig och ändå frysa som en mindre brukshund.

Allt förutom tält kommer med stor sannolikhet införskaffas under våren/sommaren. Tält är skitdyrt. Iallafall om man vill ha ett som stänger ute regn. Resultatet av dagens shoppingrunda blev dock en Marmot Flashpoint (se bild) och åsynen av en ganska så nedgången Leila K som sprang runt och skrek på Kungsgatan. Inga byxor, ingen ryggsäck eller något av det andra från listan. Det är ju tur att jag "fått" ett "nytt" jobb.

The hard way/en smak av satan

Jag måste verkligen sluta bita på naglarna. Ser ut som jag är döende i spetälska nitton gånger om, men vanan är så djupt rotad att det är läskigt. Tillslut har jag dock tagit Steget och införskaffat sånt där fruktansvärt äckligt medel från Apoteket. Mot nagelbitning, inget annat. Och fy fan vad äckligt det är. Glömmer det ibland och börjar nafsa lite, för att sedan grimasera i 10 minuter. Som nu. Dessutom har konceptet en ganska trist bieffekt i och med att jag inte kan äta nån slags finger food. Chips och allehanda snacks går fetbort och frukt är på gränsen. Riskera lite antinagelbitningsmedel i truten är inget man vill göra i första taget.

Gjorde årets första vända på Långholmen idag. Hyfsat segt och medvetet lågt tempo för att komma ihåg hur man gjorde i backar, men runt kom jag. Synd bara att jag blev abruten av telefonen i stretchandet så jag glömde att vara extra snäll mot hamstringsarna. Det kommer jag få sota för. Sota sota.

Keep out

Ett tips i all välmening är att hålla sig borta från undertecknad idag då denne är på ett alldeles särskilt skithumör.

En av världens bästa filmscener..

...är när James Bond (Roger Moore den här gången) jagas av onda östtyskar genom Italiensk skog i Cortina. Gillade verkligen den när jag var liten, även om jag inte är särskilt förtjust i Bond längre (jag skulle kunna dra en lång harang om sexualiserat våld, men det tar vi en annan dag).

Ålder

Man inser varför man knappt får ungdomsrabatter längre när allas vår Joakim Thåström hunnit fylla femtio. Femtio! Thåström! Jag är gammal.

Revansch?

Idol-Samantha, whoever that is, åkte ur Idol och hämnas på Peter Swartling genom att vika ut sig i Slitz. Read all about it. Känns väldigt Jenny Jones-revanschigt det där, när tidigare mobbade nördar och bengetter "hämnas" genom att ta sina gamla plågoandar till TV-studion och visa upp sina nya silikontuttar och skryta med sitt jobb som exotisk dansare. Och förresten, liknar inte hennes tuttar ovan nämnda Swartlings huvudsvål?

För i helvete.

Nä. Det är fan inte sant.

Hade skumpan på kylning men det blir väl gravöl istället.

Duktig

Fick tokpanik igår och bestämde mig för att skita i tentan. Gick upp imorse med samma inställning eftersom jag inte pluggat något. Men sen tog jag mig i kragen, panikpluggade lite och masade mig iväg till skolan ändå. Det kan ha gått vägen, men det viktigaste är att jag faktiskt ryckte upp mig och slutade tycka synd om mig själv. Firar det med en video jag inte sett på länge men som var en av mina favoriter när jag var mindre.

Action from the boat section

Har inte lyckats plugga sådär jättemycket idag heller. Började med att ta mig ut till Huddinge och en tid hos tandröntgen. Några röntgenbildshållare och konstiga apparater senare kunde jag bege mig till skolan där motivationen minst sagt var i botten. En veggieburgare, 2 timmars frusen sömn på en röd soffa under en lika röd filt senare lyckades jag nästan skaka liv i systemet, men trots en stor kaffe blev det inte bättre än så. Bestämde mig för att gå hem. Promenerade längs gatorna på Östermalm, Norrmalm och ner till Stadshuset där jag tog en paus och pluggade lite i solen på piazzan vid Riddarfjärden.


Gick vidare i mina egna funderingar längs Norrmälarstrand och studsar till av en ordentlig smäll som jag kunde lokalisera till en båt några meter längre bort. På båten stod en minst sagt skum typ med nån slags vapen i handen som var riktat ut över vattnet. Vi blängde lite på varandra, han gick ner i båten igen och jag började gena upp mot andra sidan gatan och nån tvärgata för att slå en signal till Farbror Blå. Hittade en femtiolapp uppe vid vägen. Ringde polisen och hörde en smäll till när jag hade dem i luren. La på, började vandra hemmåt och hörde ytterligare en smäll. Utöver det vet jag inget. Gissar på att det var en startpistol eller något. Dessutom verkade samtliga joggare, barnfamiljer och turister som passerade förbi under tiden ta det hyfsat lugnt. Men jag är femtio kronor rikare, vilket jag inte hade varit om jag inte känt att det var läge att ta mig därifrån lite diskret.

Helgen

Har inte alls pluggat så mycket som jag borde den här helgen. Det suger, men det löser sig. Istället var jag på en ayurvedisk matlagningskurs igår. Riktigt kul och lärorikt med en hel hög mat som blev över med mig hem. Lite för mycket flum för min del, med prat om element och livskraft, men riktigt bra mat (kardemummabananer med saffransgrädde!) lagades det iallafall. Idag har jag öppnat kursboken inför tisdagens tenta, men särskilt mycket läsande har det inte blivit. Fyra timmars klättring som förhoppningsvis kommer kännas imorn, NHL-tittande (förresten, om ni inte har sett den här lilla filmen, se den!) och lite städande har istället stått på det i allra högsta grad spontana programmet.

Den här gången blir det seger!

Igen! Nu jävlar, nu är det dags! Blir dock ingen bandyfinal för min del den här gången, men jag hoppas ändå på lite spontant glädjefnatt på Medborgarplatsen efter finalen. Och så hoppas jag på att Bajens supportrar sköter sig lite bättre den här gången. Förra gången var det inte kul att stå där och se hur motståndarlagets supportrar kunde uppföra sig medan de grönvita betedde sig som de fulla orpon de är. Nåja. Det blir nog en liten bandyportfölj här hemma framför tv:n när det är dags.