Att fladdra genom luften

Igår var det fotboll i KTH-mästerskapen. Eftersom jag var lagets enda tjej och det gav oss 7 spelare på plan mot de andra tjejfria lagen som då var tvugna att vara 6, spelade jag varje match, hela matchen. Resten av laget körde hockeybyten efter några minuter och det var lite småsegt att behöva se hur dom sprang av och på ibland när det var sjukt varmt och jag kippade efter andan som en liten fisk. Dessutom fick jag inte ens röra bollen andra matchen, och fick bara röra den en gång den tredje matchen som förvisso var lite bättre ur passa-Linda-synpunkt, men dom passningarna jag fick lyckades jag inte få tag på. Lite synd, för jag hade ofta väldigt mycket yta och stod helt omarkerad, eftersom motståndarlaget lärde sig ganska snabbt att jag inte fick bollen. Inte för att jag är sämre än nån annan, men ibland misstänker jag att gamla skolgympatakter sitter kvar och alla vet ju att man inte kan passa en tjej. Under matchen mot fysik fick jag en stor snubbe över mig och en ordentlig smäll på näsan så jag fick stå och blöda näsblod vid sidan av planen och vara groggy ett tag. Spelade dock efter fem minuter igen. Matchen efter blev jag ganska ordentligt klippt och fladdrade genom luften för att landa på mitt lillfinger som är i stortsett obrukbart. Eftersom min högerfot var trasig redan innan första matchen är jag allt annat än hel idag. Näsan är full av levrat blod som jag inte kan snyta ut för det gör för jävla ont.

Resultaten är dock som följer
KTHSyd-Data 0-0
Data- Fysik 1-0 (på straff)
Media-Data 3-1
Data-Elektro 1-7 (stod över den, vi kunde ändå inte gå vidare och jag var trasig som det var)

Får se när fingret är tillräckligt bra för att klättra på igen. Till dess får jag försöka gymma eller nåt.