Jakt, mina damer och herrar...

I dagarna firar jag tio år som vegetarian och har inga som helst tankar på att återgå till kötteriet. Under tio år i diverse djurrättssammanhang (även om jag knappast varit särskilt inblandad i någon aktivism med några få undantag) hinner man springa på en hel del absurda åsikter, inte minst bland de egna leden. Ibland undrar jag om hela djurrättsrörelsen ( i vilken alla vegetarianer av olika benämningar knappast ingår) fallit offer för någon absurd masspsykos. Samma masspsykos som gör att tvåvägskommunikation är omöjlig när såväl djurrättsaktivister som militanta köttisar håller för öronen och hojtar "bingobingo". Så, vad är det jag vill säga egentligen? Jo. Givet premissen att jag är övertygad vegetarian med inställningen att man inte behöver döda för att få mat, finns det en hel del att fundera över när det gäller jakt. Om man ändå ska vara realist, vilket man vill vara, så tycker iallafall jag, i egenkap av motståndare till köttindustrin, att jakt är en ganska bra företeelse ändå. Det är bara att inse att varken jag, kajalkladdande 14-åringar eller någon annan kommer få en stor del av befolkningen att ändra sina matvanor rakt upp och ner. Folk kommer fortsätta äta kött ett bra tag till, vare sig jag eller nån annan gillar det eller inte. Men borde man inte eftersträva att göra det bästa av situationen? Köttindustrin suger, det gör den. Och en massa människor skiter fullständigt i varifrån deras biffar kommer. Är det då inte bättre att uppmuntra de människor som faktiskt tar sitt eget ansvar för varje led i köttkonsumtionen? Min respekt för de som själva tar ansvaret för att göra the dirty work när det gäller köttet är väldigt mycket större än för de som bara plockar upp ett paket nötfärs i köttdisken och inte vill fundera mer på varifrån det kommer.

Jag vet inte hur många småkids som fortfarande agerar jaktsabotörer ut i skogarna den här tiden på året, men jag är övertygad om att de jägare som inte får med sig älg hem knappast öppnar en burk kikärter till middag. Istället blir det med största sannolikhet färdigpaketerat kött från gudvetvar (om det inte finns vilt från tidigare lyckade jaktomgångar i frysen). Förutsatt att jägarna vet vad dom gör (vilket man å andra sidan har stor anledning att betvivla med tanke på hur nyhetsrapporteringen brukar se ut den här tiden på året, med skjutna jägare, bärplockare och hundar), ser jag ingen som helst anledning att sabotera deras jakt. Älgar är söta, sure. Men de har faktiskt levt ett bättre liv än de stackars kor och grisar som föds upp i fabriker runt om i världen idag. Jag vet att det finns jägare som inte kan hantera sina vapen och skjuta älgarna (eller andra djur heller) på bästa sätt och att många djur därmed faktiskt inte dör på en gång. Som om det problemet inte finns i köttindustrin.

Mer resurser till en vettig jakt säger jag. Och om jag någon gång, mot all förmodan, skulle börja äta kött igen, skulle jag garanterat ta jägarexamen. Ansvar is the shit.