Segeryran

Irak vinner asiatiska mästerskapen i fotboll och en jävla massa folk sticker in till stan och firar. Att Irak vunnit stod klart på den här sidan stan när en karavan av tutande bilar med glada och beflaggade passagerare gled förbi för några timmar sen. Det är vackert. Ibland känns det som att det finns hopp för världen, när ett sargat land som Irak lyckas få fram ett lag som vinner mästerskapen.

T-minus typ tre timmar

Nu sticker vi om några timmar. Åter i Stockholm den 28:e.

Roger har färdplan på sin blogg om ni undrar om det är vi som ramlat i nån glaciärspricka nånstans. Men det kommer det inte vara.

Ciao.

Ett ord, åtta bokstäver

S-E-M-E-S-T-E-R!

I morgon bär det av mot Sarek, i kväll ska det packas och fifflas.

Kommer bli så grymt skönt att komma bort från jobb, högljudda motorcyklar, Hits-for-Kids-reklamer och vyerna mellan Hornstull, Slussen och Solna.

Järvar, gör er redo!

Det blev inga byxor

Expediten tyckte nog att jag var konstig som ville ha byxor i avtagbara ben i damstorlek. Hon mumlade nåt om "casualbyxor" och det förvirrade mig. Jag vill inte ha några vardagsbyxor med avtagbara ben. Jag vill ha ett par vettiga vandringsbyxor med avtagbara ben eftersom mina gamla är på vift. Och det fanns ju i herrstorlek. Men inte i damstorlek. Inte så att de var slut, det fanns bara inte. "Man kan ju vika upp benen". Jag är inte jättesugen på att rulla upp några ben när jag kunde zippa av dem förra året. Men fina flickor behåller tydligen byxbenen på. I vanlig ordning kunde jag lämna en sportaffär och undra vari sporten bestod. Förvisso hade dom lite joggingprylar, en och annan regnjacka och stajlade badkläder som knappast håller för några längre simturer, men mer sport än ett par trötta bollar i en låda blev det inte.

Tur då att mamma hade hittat ett par på Intersport på vägen ner till Hult. I år var jag tvungen att jobba så det blev ingen smålandstur för min del, lite trist måste jag säga.

I övermorgon åker vi till fjällen. Kommer bli grymt. I morn ska jag spela golf. Kommer bli bisarrt.

För övrigt innehöll helgens fruktskål på jobbet de bästa plommonen jag någonsin käkat. Nu vet ni.

Det blev ingen CD

Hästjävlarna sopade sig å det grövsta. Framförallt den spikade Edvard P. Hinna i avdelning 4. Skit också. Två rätt blev det och inte får man några pengar för det. Bajs. Måste komma på annat sätt att bli rik på. Hitman verkar spännande.

På måndag drar vi till fjälls och eftersom alla mina fjällprylar tvärdött har jag blivit så ofantligt fattig på sistone. Nya kängor (de gamla dog redan förra sommaren). Ny sovsäck (ingen av mina gamla är varm nog). Nytt tält (det gamla luktade mögel och är i runda slängar 28 år gammalt). Nytt liggunderlag. Plus en extra underställströja, ett par stavar och lite fräsiga sockar. Men å andra sidan kommer eventuella höstvandringar bli betydligt billigare och jag har dessutom cash så det räcker och blir över. Cash is king.

Apråpå Cash är det dags att välja vilka pocketböcker som får äran att se svensk fjällnatur i år. Förra gången hade jag med mig Johnny Cashs självbiografi (det finns dock flera) och det blev en av mina hitills bästa läsupplevelser. Kånkade även med oss en svensk deckare (Box 21) samt Truman Capotes bok om Mordet.

Tre pass kvar på jobbet, sen semester. Äntligen!

Gymnasieångest 2.0

Därmed inte sagt att det är en ny version. Det såg bara så snyggt ut. Snarare som ett gammalt grått Nintendo som plockats fram och dammats av.

Inte nog med att gamla förmågor från gymnasiet dykt upp på det fantastiska ställe vi kallar Facebook, jag passade på att queuea (eh... köa) en hel hord med old school high school-musik medelst det fantastiska Spotify.

Fuck off-musiken jag hade i lurarna i min gula fula freestyle. Hopplösa låtar om den där söta snubben som aldrig skulle bry sig (mycket aukustiska pianon). Popöverdoser. Innan emo blev vad det är i dag och mest var trasiga snubbar med gitarrer. Hur man skrämmer en tonårspojke genom att spela NIN:s "Closer". Spelningar med riot-grrrl-band som repat in hela "Live Through This" och bara den. Sommarstugeångest med The Doors. Poppojks-Placebo. Det var tider det. Ozzy Osbourne på scen med Black Sabbath på Hultsfred 98. Nick Cave på Lollipop 96, när T sov i en klätterställning och en random tjej var helt lyrisk för att hon stått längst fram på Orup. Primal Scream med en brandman från Lidingö. Leila K. Chemical Brothers i ett tält där det blev strömavbrott i tjugominuter året efter, när vi gjorde ett papparmband som J lyckades komma in på festivalen med. Broder Daniel. Så vansinnigt länge sen.

Saker jag borde göra innan jag dör

Jag gillar listor. Men i dag är listan bara ett sätt för mig att framföra vad jag gjort. Ni kan ju försöka lista ut vilken av nedanstående punkter som redan är avklarad.

• Klättra en 8a
• Milen under 45
• Besöka Antarktis
• Bada i Sergelfontänen för att Sverige avskaffat kungahuset
• Sova en hel natt med öppet fönster utan att störas av miffona på motorcyklar
• Ta examen
• Lära mig åka bräda
• Sticka till LA och bli rockstar
• Lämna in en V64-kupong med Edvard P. Hinna spikad i den fjärde avdelningen.
  
• Bli rik på ett snabbt och smärtfritt sätt

Världens sämsta artist alla kategorier

Vem i helvete gav Enrique Iglesias ett skivkontrakt? Eller en mikrofon? Uppdraget att sjunga oändligt illa i tid och otid och just nu på Live Earth-galan? Hans blotta existens är ett hån mot alla som nån gång ansträngt sig för att åtminstone träffa triangeln med den lilla pinnen på musiken i lågstadiet.