Gymnasieångest 2.0

Därmed inte sagt att det är en ny version. Det såg bara så snyggt ut. Snarare som ett gammalt grått Nintendo som plockats fram och dammats av.

Inte nog med att gamla förmågor från gymnasiet dykt upp på det fantastiska ställe vi kallar Facebook, jag passade på att queuea (eh... köa) en hel hord med old school high school-musik medelst det fantastiska Spotify.

Fuck off-musiken jag hade i lurarna i min gula fula freestyle. Hopplösa låtar om den där söta snubben som aldrig skulle bry sig (mycket aukustiska pianon). Popöverdoser. Innan emo blev vad det är i dag och mest var trasiga snubbar med gitarrer. Hur man skrämmer en tonårspojke genom att spela NIN:s "Closer". Spelningar med riot-grrrl-band som repat in hela "Live Through This" och bara den. Sommarstugeångest med The Doors. Poppojks-Placebo. Det var tider det. Ozzy Osbourne på scen med Black Sabbath på Hultsfred 98. Nick Cave på Lollipop 96, när T sov i en klätterställning och en random tjej var helt lyrisk för att hon stått längst fram på Orup. Primal Scream med en brandman från Lidingö. Leila K. Chemical Brothers i ett tält där det blev strömavbrott i tjugominuter året efter, när vi gjorde ett papparmband som J lyckades komma in på festivalen med. Broder Daniel. Så vansinnigt länge sen.