onsdag, september 12, 2007

Ränder som aldrig går ur

Jag passar på att lyssna på Kent när inte R är hemma. Bäst för båda så. Precis som det sitter i ryggmärgen att flytta sig när en bil närmar sig en vattenpöl, att dra upp en kudde framför ansiktet när det är pinsamt på tv, sitter den spontana reaktionen att sätta upp håret i tofsar, knyta en palestinasjal runt halsen och ställa sig och hoppa när "Kräm" drar igång. Alltid, varje gång.

Inga kommentarer: