Mitt liv som kvällstidning

Hade jag figurerat i kvällpressen, eller möjligen skvallerblaskorna, hade jag säkert varit "knäckt" vid det här laget. Jag vet inte vad kriterierna är riktigt, men med tanke på hur sänkt och kass jag känner mig just nu så kan det säkert kvalificera. Dessutom är det här väl med all säkerhet tala ut-steget, så uppenbarligen är det bara insikten att jag skulle vilja göra porr som saknas för att jag ska bli en helt annan Linda.

Idag hade vi genrep för vår presentation på fredag och nej, det gick inte helt klockrent. Men än en gång fick hela gruppen (och då speciellt jag) lyssna på en hel utläggning om hur jävla värdelösa vi är. Typ. Nåt snällt ord här och var, men inte till undertecknad, som just nu helst vill lägga sig under en sten och aldrig försöka göra något, någonsin igen. Jag har inget emot att få kritik, inte ens om den inte är särskilt konstruktiv. De flesta som har i uppgift att ge feedback och kritik brukar ändå inse värdet av att åtminstone försöka greppa nåt litet positivt, men inte idag. Trots att det gick att utläsa att vi kanske gjort något lite bra, fanns det inte tillstymmelsen till beröm. Härligt med lärare som istället för att peppa folk till att göra bättre ifrån sig, istället lyckas få en hel grupp att tappa motivationen helt. Bådar ju jävligt gott inför fredag. Inte.