På tunnelbanan igår satt jag brevid den här mannen och hans släktingar.
Hur man kan se ut som honom OCH låta som honom på svenska är ett mysterium av klass. Inte nog med att hela bunten såg ut att vara resultatet av en och annan relation mellan syskon, de gjorde uttryck för förjävla obehagliga åsikter. Nån av dem fick syn på ett gäng tjejer på perrongen som var rustade för en kväll ute, och alla började raljera om hur de inte skulle klaga om de blev våldtagna och hur de skulle få skylla sig själv. Man skulle vara försiktig med vilka signaler man sände ut. Jojo. Inte blev det bättre av horden emotjejer som klev på stationen efter. Cletus och hans polare började diskutera att de (dom själva, banjolirarna) minsann var normaaaala och började håna emotjejerna för allt de var värda. Med ögonen i kors och en total oförmåga att fästa blicken vid någonting. Har svårt att tro att det hade med fylla att göra. Jag önskar att jag inte blev provocerad av sånt jävla lowlife, men det var fan svårt. Ursch. Stanna i skogen. Föröka er inte.
söndag, november 11, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar