Kejtrad nyårsbuffe

Jodå, visst jobbar jag, en kväll som denna. Slutar vid 22 och då fräser jag i väg till de norra förorterna. Jag har förstått att man ska summera det gångna året i tider som denna, men frågan är ju hur intressant det egentligen blir.

Januari-Mars
Jobb och plugg. Mest plugg, men fortfarande för lite för att leda upp till examen.

April-Maj
Gick upp till halvtid och sedemera halvtid plus plus på jobbet. Skolarbete därav lidande.

Juni-Augusti
Ännu mera massa jobb. Lite fjäll (Sarek med omnejd) i Juli och medföljande myriader av myggbett. Ännu mer jobb. Skolan började med den jobbigaste kurs jag hittills läst.

September-December
Kurshelvetet tar alldeles för mycket tid och framförallt energi och självförtroende. Långhelg i Lissabon (rekommenderas!) i oktober, julvecka i Åre (jag kommer ner för blå backar när jag inte freakar ur nu åtminstone..)

Nästa år
I god tradition kommer inte mina planer gå vägen. Men OM det otippade nu skulle inträffa blir det förhoppningsvis exjobb i Tanzania (med lite resande i regionen) till slutet av vårterminen, studieresa med lite löst KTH-folk i början av sommaren och en tur med transsibiriska med R framåt hösten. Den sistnämnda resan är den med mest potential att bli av. Antagligen för att jag får betala hela kalaset själv. Mongoliet nästa!

För övrigt är jag sjukt mätt. Vi fick riktigt flärdig nyårsmat här på jobbet och jag har ätit mig mätt på lyxlasagne med mera.

Gott nytt år!

Jag skiter i om jag är klyschig

Efter en diskussion med min mamma som oroade sig över en smältande glaciär på Nya Zeeland, och som trodde att hennes största klimatbov var bilen som de använder nån gång i veckan (utan att ägna en tanke på hur hon kom till Nya Zeeland överhuvudtaget) var det bara att göra DN:s klimattest.

Jag ligger bra till (flyger väldigt lite och äter inte kött), men för mina föräldrar långflygarna såg det mörkare ut. Jag blir så otroligt frustrerad över motviljan att ens reflektera över sin egen livsstil när det är just den som går ut över andra. Nu kommer säkert någon börja streta emot och mumla nåt om att klimatproblemet är en bluff och slå sig för bröstet över att han/hon är en av få som sett igenom det hela. Som alla andra som måste göra en poäng av att inte följa med strömmen och ifrågasätta något bara för sakens skull. Sure, det finns en del oklarheter när det gäller delar av klimatdebatten, men jag ser inte varför man inte skulle kunna ge fan i att käka biff varje dag eller åtminstone överväga att ta tåget istället för flyget någon gång. Det oroar mig när individualismen går så långt att man inte kan jobba tillsammans mot ett mål, bara för sakens skull.

För övrigt funderar jag på att bli vegan igen. För djuren, för klimatet och för mig själv.

Ill communication

Mår fortfarande skrutt. Har knappt suttit upp på hela dagen. Ursch. Fram till klockan sju hade jag bara ätit en mandarin/clementin/satsumas/whatever. Nu har jag åtminstone ätit middag och orkat duscha, men jag mår marginellt bättre.

Sjuk policy

Där jag jobbar slås det ibland på stora trumman för att vi aldrig någonsin haft en sjukdag. I min bok är det inget att vara stolt över. Jag är sjuk som en get och borde verkligen vara hemma, men eftersom två av fyra tillfrågade inte kan ta mitt pass ikväll och två inte svarat har jag inget val förutom att jobba. Det kommer redan vara en kille på plats och han borde klara sig själv, men vi har ju inga sjukdagar så jag måste pallra mig dit. Typ. Sämsta semipolicyn nånsin. Jag ska tamefan dregla på allas tangentbord så att alla får Ebola. Jag förstår bara inte hur man kan vara stolt över att personalen sitter på jobbet fast det är uppenbart att de borde vara hemma och kurera sig istället. Hej personalvård.