Jag skiter i om jag är klyschig

Efter en diskussion med min mamma som oroade sig över en smältande glaciär på Nya Zeeland, och som trodde att hennes största klimatbov var bilen som de använder nån gång i veckan (utan att ägna en tanke på hur hon kom till Nya Zeeland överhuvudtaget) var det bara att göra DN:s klimattest.

Jag ligger bra till (flyger väldigt lite och äter inte kött), men för mina föräldrar långflygarna såg det mörkare ut. Jag blir så otroligt frustrerad över motviljan att ens reflektera över sin egen livsstil när det är just den som går ut över andra. Nu kommer säkert någon börja streta emot och mumla nåt om att klimatproblemet är en bluff och slå sig för bröstet över att han/hon är en av få som sett igenom det hela. Som alla andra som måste göra en poäng av att inte följa med strömmen och ifrågasätta något bara för sakens skull. Sure, det finns en del oklarheter när det gäller delar av klimatdebatten, men jag ser inte varför man inte skulle kunna ge fan i att käka biff varje dag eller åtminstone överväga att ta tåget istället för flyget någon gång. Det oroar mig när individualismen går så långt att man inte kan jobba tillsammans mot ett mål, bara för sakens skull.

För övrigt funderar jag på att bli vegan igen. För djuren, för klimatet och för mig själv.