Daniel Briere

Om alla kvällstidningar skulle ta och chilla lite. Ett, två djupa andetag. Sluta skriva ickeartiklar om vad muppar i deras schlagerdiskussionsforum tycker. Andas. Sluta publicera bitter, västeuropeisk goja. För aldrig förr har väl så många upprörts över så lite. För visst skulle det kanske kunna vara så, hemska tanke, att de "väst"-europeiska länderna hamnade så långt ner i schlagerresultatlistan för att låtarna i mångas ögon kanske faktiskt var riktigt härligt kassa. Nu är jag ingen schlagerfantast av rang, snarare tvärtom. Det här var första gången på jag vet inte hur många år som jag faktiskt tittade på en hel schlagerfinal. Förra gången hann jag in nån gång lagom till att monstermaskerna gick och vann. Schlager är kasst och jag har ingen som helst anledning att omvärdera denna för stadsdelen och generationen inte så radikala åsikt. Men när länder som varje år har fribiljett till finalen skickar bisarra revybidrag i farsform, är det kanske inte så konstigt att en butchig tjej med fönat livvaktsgarde från Serbien går och vinner. För nog är det så att till och med Sverige gav en och annan poäng till det vinnande bidraget? Om det här landet kanske skulle ta och inse att det är ett fyra timmars underhållningsprogram en lördagkväll, sluta vara så bittra och istället vara nöjda med att länder som politiskt sett inte "borde" rösta på varandra faktiskt gjorde det. Och vara nöjda med att den där pajasen från Ukraina inte vann. Det är det enda jag bryr mig om, egentligen.

Notera för övrigt tiden då detta skrivs. Hade kunnat krypa upp i sängen igen ungefär nu, om det inte vore för Buffalos Daniel Briere. Med sex sekunder kvar av ordinarie speltid i den andra semifinalmatchen mellan Buffalo och Ottawa måste han nödvändigtvis kvittera och ta matchjäveln till förlängning. Så här sitter jag i morgonrock och väntar på att få gå och lägga mig igen.