Inför förlängningsperiod 1/The man of my dreams

Notera tiden. Jag gick och la mig klockan ett. Ska vara på jobbet klockan nio. Helveteshockey. Dödshockey. Skithockey.

Drömde för övrigt att jag blev invald i en alldeles förträffligt förnäm invalförening för gamla dataloger. För gamla klubbmästerister, till och med. Men till skillnad från Cliff var det här något hejdlöst exklusivt, en förening med kåpor, bisarra ritualer och i stort sett obegränsade monetära resurser. Efter en ritual jag på något sätt sett förut togs jag emot med öppna armar av personer som i verkligheten aldrig varit klubbmästerister. Förflyttades vidare till föreningslokalen som låg i en källare nånstans och bjöd på enormt tuff inredning och pengar som skänktes till välgörande ändamål så länge vi var där. Dessvärre såg jag inget av den tuffa inredningen då jag inte hade några glasögon med mig. Killen som tagit på sig att guida mig runt förvandlades sedan till the man of my dreams, i allafall den här drömmen. För trots en oerhört bratig uppsyn (dock med mikalockar), konstig attityd och skryt om pengar, föll jag som en fura. Detta trots att han envisades med att tycka han var både charmig och rolig när han kallade mig för 22-åring. Magin förstördes dock när vi helt plötsligt var utanför lokalen i en skog av något slag och han envisades med att skjuta små djur för att det var roligt, inte för att han var sugen på vilt. Sen blev jag attackerad av en björn och var tvungen att fly upp på taket till en busskur. Efter det ringde klockjäveln och jag kunde gå upp för att konstatera att varken Detroit eller Anaheim lyckades göra ett avgörande mål på ordinarie tid och nu sitter jag här. Kul.