Det här med att springa är överskattat. Speciellt när det ska göras i grupper om arton-nittontusen. Vårruset igår, och det gick ju inte bra på något sätt. Eftersom jag ville vara snäll och inte vara en sån som förstör för alla andra genom att blockera fältet för att jag springer långsamt, ställde jag mig i en startgrupp anpassad för dem som ville springa fort och inte i fältet för dom som ville lubba som fan. Jag säger det igen, springa fort. Första tanten gav upp och började gå efter två hundra meter, efter att fältet ändå stått mer eller mindre stilla i en minut. Spenderade första kilometern med att försöka ta mig förbi alla som inte hade en tanke på att ta sig runt på under 25 minuter, vilket innebar löpning medelst höga knän ute i det just knäghöga gräset. Efter två kilometer gick det att springa i ett sådant tempo att jag bara sprang fortare än drygt hälften i startgruppen. Och där nånstans hade all energi gått åt till att försöka hitta den optimala vägen mellan alla tanter, tjejer och damer i klämkäcka t-shirts. Slutade på 27.47, som förvisso är långt bättre än vad jag sprang på förra gången, men ändå långt ifrån forna tiders tid på under 25 minuter utan att svettas. Jävla skit. Dessutom pallar min kropp inte temperaturer över 22 grader. Efter att ha frusit duktigt den sista kilometern är det bara att inse att det blir hatt och väldigt mycket mer vatten under dagen innan loppet nästa gång. Nästa gång. Haha.
Observera tiden för övrigt. Men det är antagligen mitt sista hockeypass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mycket orutinerat av dig att inte lyssna på mina kloka, kloka råd. Nästa år kanske du joinar oss längst fram?
Jag ska faktiskt på min första tävling på lördag. Jag förväntar mig dock inte att kunna springa så mycket men jag lär slippa slå mig igenom 18.000 damer av olika slag - tävlingen är nämligen i Sjulsmark. Du kan fråga R vart det ligger efter han har slutat skratta åt att jag ska springa en löptävling - lär ta ett tag *flin*.
Skicka en kommentar