Mitt liv som kvällstidning

Hade jag figurerat i kvällpressen, eller möjligen skvallerblaskorna, hade jag säkert varit "knäckt" vid det här laget. Jag vet inte vad kriterierna är riktigt, men med tanke på hur sänkt och kass jag känner mig just nu så kan det säkert kvalificera. Dessutom är det här väl med all säkerhet tala ut-steget, så uppenbarligen är det bara insikten att jag skulle vilja göra porr som saknas för att jag ska bli en helt annan Linda.

Idag hade vi genrep för vår presentation på fredag och nej, det gick inte helt klockrent. Men än en gång fick hela gruppen (och då speciellt jag) lyssna på en hel utläggning om hur jävla värdelösa vi är. Typ. Nåt snällt ord här och var, men inte till undertecknad, som just nu helst vill lägga sig under en sten och aldrig försöka göra något, någonsin igen. Jag har inget emot att få kritik, inte ens om den inte är särskilt konstruktiv. De flesta som har i uppgift att ge feedback och kritik brukar ändå inse värdet av att åtminstone försöka greppa nåt litet positivt, men inte idag. Trots att det gick att utläsa att vi kanske gjort något lite bra, fanns det inte tillstymmelsen till beröm. Härligt med lärare som istället för att peppa folk till att göra bättre ifrån sig, istället lyckas få en hel grupp att tappa motivationen helt. Bådar ju jävligt gott inför fredag. Inte.

Hir nimi is nicili

Ett bisarrt inlägg i våldtäktsdebatten? Vad det än är så förstår jag det inte, vare sig musikaliskt eller rent.. konstnärligt? Vad fan är det frågan om?

12-stegsprogrammet

Om jag verkar lite grinig framöver vill jag redan nu passa på att skylla i från mig. Det är nämligen Sofias fel. Det som började som en liten diskussion om att kaffet på jobbet är äckligt och att jag därför borde dricka te, har urartat i någonslags avvänjningsprogram a la Minnesotamodellen. Jag försökte få dricka min första kopp kaffe sedan i fredags lite tidigare i dag, men det gick ju inte för sig. Inte för att jag på något sätt ens velat sluta dricka kaffe (en kopp om dagen är ingen kopp), men när coachen helt plötsligt konstaterade att jag inte ens klarade en vecka utan kaffe, var det ju bara att ta en te i stället. Fan.

Apråpå konstiga program för diverse konstigheter så har jag, efter tips från E börjat med den här varianten för att bli bättre på att städa. Små små steg tydligen, och diskhon ser fantastisk ut. Vi får se om det håller i sig, och med lite tur till och med sprider sig till resten av lägenheten och dess invånare (av mänsklig typ, jag förväntar mig inte att silverfiskarna ska gå ut med gamla tidningar).

Chokladprovning och Faros

Spenderade första halvan av aftonen på Chokladfabrikens chokladprovnng. Mycket trevligt. Och fan vad mättande det var. Även om jag gillar lite nyskapande saker så var det väl en del overkill när det gäller vissa praliner. Föredrar nog att hålla det enkelt och kakaohalten relativt hög.

Gick vidare för en middag på Faros. Länge sen jag var där, men det var lika bra nu som då. Vegetarisk tallrik och en öl. Fantastiskt.

Project Runway

Just nu pågår det någon form av fasadrenovering av vårt hus. Fair enough, det är väl dags. Och jag antar att det bara är att gilla läget. Men jag är efter en dag redan less på att vara totalt inplastad, utan en chans att öppna fönstren. Dessutom försökte jag sova lite imorse eftersom jag jobbade till midnatt. Kunde ju jag glömma. Runt halvåtta började sandblästringen av fasaden. Jag lovar att jag fått mer sömn om jag legat i en sovsäck brevid bana 1 på Arlanda. Nu ser det ut som någon kräkts på utsidan av de inplastade fönstren. Släcker man taklampan är det natt. Var det två månader de skulle hålla på?

Kom tillbaka från Portugal i förrgår. Hade en riktigt trevlig minisemester med mamsen. Åkte förra fredagen och hann köa i nästan en timme framför Iberias incheckningsdisk innan en stressad dam hämtade oss och jagade i väg oss till TAP:s incheckning i stället. Så i stället för ett försenat plan till Madrid, utan gratis krubb och dricka, väntan i några timmar där innan vi skulle få flyga vidare till Lissabon och landa vid halv tolv lokal tid, fick vi flyga direkt, äta gratis mat (vegetariskt till alla! jag trodde jag skulle få äta frallorna och vindruvorna från mammas lunch för att få nåt i mig), dricka rödvin och avnjuta en i stort sett skakfri flygresa. Hattparad!

Tog oss till hotellet, gick ut för att käka lite. Hamnade på en lokal kines. Dagen efter kollade vi i in katedralen och lite gamla kvarter. Käkade lunch med utsikt över floden Tagus. Shoppade en jacka på Zara. Skulle egentligen käkat födelsedagsmiddag, men vi orkade inte riktigt. Istället käkade vi lite lättare i turistkvarteren och gick tillbaka till hotellet. Det är nåt speciellt med att ligga på ett hotellrum, dricka öl, käka chips och kolla på CNN.

Dag två kollade vi in Belém, de västra delarna av Lissabon, som varit centrum för de gamla sjöfararna. Hälsade på Vasco da Gama som låg begravd i Mosteiro dos Jerónimos.
Till aftonen passade vi på att gå ut och käka på Everest Montanha, en grym nepales ganska nära hotellet. Avslutade med cocktails på Sheratons panoramabar på 26:e våningen. Grym utsikt. €12.50 för en cocktail förvisso, men bara toaletten var värd det. (Jag tog in en Ginger and Coriander Martini och mamsen tog en Melon Margerita).

Sista dagen begav vi oss till Ocenário, det stora havsakvariet som byggdes till världsutställningen 1998. Fick dessutom åka lite tunnelbana på kuppen. Avslutade med lite shopping och käkade middag på det omåttligt populära Os Tibetanos. Inte så bra som jag förväntat mig, men jag misstänker att man ska ta dagens fasta meny snarare än beställa nåt obskyrt från listan.

Hemresa med Iberia klockan 07.05. Taxi strax efter 05 från hotellet. Urk. Fin flygplats i Madrid dock.

Slutsats: Gärna Portugal igen. Som Italien/Spanien, men betydligt mer avslappnat. Synd bara att det var dåligt med vegetariskt krubb.

En bättre vecka

Hoppas den här veckan blir bättre. Kan inte bli så mycket sämre i allafall, men på något sätt tog jag mig igenom den förra med huvudet högt ändå. Förkylningen är kvar däremot och jag behöver verkligen träna för att inte bli knäpp.

På fredag åker mamma och jag till Portugal. Det kommer bli bra och precis vad jag behöver, en snabbvisit någonannanstans, men inte så länge att jag hinner bli stressad över allt som måste göras. Synd bara att jag redan har ångest över att behöva flyga.