Kvarteret som exploderade

Hittade ytterligare en artikel i Expressen (tror jag, men det kan varit Aftonbladet) där rubriken menade att hela kvarteret exploderat, men jag hittar den inte nu. Tjena. Nog för att det var en bra smäll och jag fick en halv minut av fejm på någon sajt nånstans, men jesus.
Däremot gillade jag artikeln på metro.se, som man kanske ska ta med någon slags nypa salt. Men är det sant så är ju ett hedersomnämnade på Darwin Awards inte långt borta.

Hornstull brinner

Iallafall om man får tro Expressens krigsrubrik från idag. Och visst, ett tag var det inte klokt hur mycket det brann (såg ut som rena rama nineeleven där ett tag), men inte fan brinner Hornstull.

Jag vet inte riktigt vad klockan var när det började, men nånstans runt elvarycket hörde jag brandbilar på gatan. Som vanligt. Men den här gången tystnade sirenerna i närheten vilket brukar innebära att de stannat. Så även denna gång. En ambulans och brandbil stannar utanför Energiverket, tvärs över gatan, 100 meter ner mot Hornstull. Misstänker först att nån fått hjärtstillestånd under träning och att det ska defibrilieras, men när brandmännen i full mundering går in i lokalen väller det ut en jävla massa rök. Kolsvart, sotsvart rök i ett moln som bara blir större och större. Tittar bort ett tag för att skriva något till någon på datorn och när jag tittar tillbaka exploderar hela rasket. Eldboll en fyrafem meter ut på gatan, precis efter att jag tror att rökdykare gått in. Eftersom den nyfikna allmänheten inte förstår sitt eget bästa får även dom springa en del när det smäller. Fler brandbilar, ambulanser och poliser till platsen. Hela gatan spärras av och rökutvecklingen är enorm. Inte för att jag sett många bränder, men det var absurt mycket rök. Vinden ligger på nedåt Hornsgatan så det dröjer nästan en halvtimme innan ens lite röklukt når min näsa. Stänger fönstret när polisen börja kuta runt i gasmasker.

Folk försöker passera genom avspärrningarna (vad är det i avspärrningsband, rökmoln och häftig brand ni inte förstår, människor?!?!?), för dom bara måste igenom. Idioter.

Ambulanshelikopter som hovrar, avspärrningar som utökas, allmänt kaos. Nu är branden mig veterligen släckt, men gatan är fortfarande avspärrad och diverse konstiga räddningsfordon står parkerade här ute.

Inte en jättebra start på dagen.

Ratta radio

När jag var liten kunde jag sitta en hel kväll med bergssprängaren i köket och försöka få så bra ljud som möjligt på den kanal som på radion och AM-bandet markerades med ett streck och ordet "Luxemburg". Eller "Paris". "Berlin". Eller nån av de andra kanalerna med härligt brusande radioröster som då och då doldes i någon konstig signal som hörde hemma i vilken scifi-film som helst. Jag lärde mig snabbt att mottagningen var bättre när det var mörkt ute. Men bakgrundbrusen och det konstiga tjutande signalerna gjorde det nästintill omöjligt att stå ut med en kanal under längre tid och det mesta av tiden gick åt att justera, ratta och känna sig som Charles-Ingvar Jönsson när han försöker knäcka ett Franz Jäger-kassaskåp.

När jag sedemera flyttade till London tog jag med mig förtjustningen för långväga radiosändningar och kunde, när jag längtade hem, ratta in Radio Sweden en söndagkväll för att lyssna på radiosporten.

Numer tror jag att jag kanske kan ratta in någon slags radiosändningar på stereon, men med tanke på att P3 slås ut så fort en av av fyrans bussar stannar utanför fönstret, känns det som att det inte är någon större idé. Just därför blev jag alldeles lycklig när jag hittade den här sidan. Här finns radiostationer från hela världen samlade (även om jag inte vågar svära på att sändningarna från Lider FM Jazz, Azerbajdzjan, fungerar). För det mesta lyssnar jag på någon kinesisk kanal (jag hittade sidan när jag letade just efter sådana inför min kinesiskatenta i maj), men ibland blir det både fransk och italiensk radio. Eller något annat språk som jag ibland förstår, ibland inte. Just nu har jag Xihu 104.5 PM, som sänder från Peking, på i bakgrunden. Jag förstår inte särskilt mycket, men jag kan i allafall avgöra vad som är reklamavbrott och när dom läser upp någon slags telefonnummer. Man måste ju börja nånstans.

Vandersexxx

Kanske inte just Vandersexxx, men italiensk tv lever alltid upp till fördomarna om européer och då framförallt gli italiani. Förvisso är det någon slags skönhetstävling på Rai Uno just nu, men det har inte hänt många gånger att jag lyckats flippa förbi, utan att det är ett program med lättklädda damer. Oavsett programmets natur. Però, stasera c'è un skönhetstävling con una ragazza che liknar Magdalena Graaf på pricken come programledare. E adesso smäktande canzone con uno snubbe senza capelli.

Lyckades komma ut för lite kort och inte särskilt intensiv bouldering på Långholmstraversen. Har inte varit på den på väldigt länge och det gick därefter. Men lite träning blev det innan jobbet.

Går det bra nu?

De senaste veckorna har jag lagt märke till en markant ökning av "Personal sökes"-lappar i diverse skyltfönster. Restauranger såväl som olika butiker verkar helt plötsligt vilja anställa mer än förut. Eller har de bara bestämt sig för att annonsera på annat sätt? Vad vet jag.

Det är midsommarafton och jag sitter på jobbet. Har just petat i mig en second serving av buffén som tillhandahålls en dag som denna. Inte tokig alls må jag säga. Hann dessutom med lite firande ute på Tranholmen tidigare idag. Följde med J, som förbarmade sig över mig, på en liten sväng över dagen. Vi hann inte bara med kranstillverkning, vi fick även beskåda Paolo Roberto hoppandes likt en liten groda. Det var stort. Och nu sitter jag alltså här och väntar på att någon mer sajt än bbc.co.uk ska uppdateras angående kvällens spelade matcher i den högsta irländska serien (fotboll) så att jag kan få skicka ett fax. Knappa halvtimmen innan hemfärd för att åter befinna mig här klockan 12 imorgon.

Fick en fet löneutbetalning igår, fetare än jag någonsin vågats hoppas på. Därmed känns den planerade långresan helt plötsligt inom räckhåll. Naturligtvis drabbas jag därmed av total förvirring gällande resmål. Efter en hel del dividerande med mig själv håller jag nog fast vid originalplanen, som nu dessutom utrustats med några nästan-detaljer. För tillfället planerad resrutt följer nedan:

Hornstull- Helsingfors- Moskva- Jektatrineburg- Irkutsk- Ulan Bator- Peking- Shanghai- Hongkong- Lhasa- Katmandu- Bangkok- Krabi- Hornstull

En bra jävla resa helt enkelt, där flertalet sträckor kommer att täckas medelst tåg. Men jag lär ju hinna ångra mig både en och två gånger innan det är dags. Dessutom hittade jag en grym rundresa i södra Sydamerika som inte verkade helt tokig heller.

För övrigt, ett stort grattis till martinochlinda.se som är nyblivna föräldrar till en sjukt söt liten tös.

Pengarna i burken

Fick just anledning att lägga ytterligare en femma i burken. Visade sig dock att jag inte hade någon så jag får lägga en i en lapp så att jag kommer ihåg det sen. Summan uppgår nu till 140 kronor i småpengar, 5 kronor på en liten papperslapp, samt en dollarsedel som låg där sen tidigare. Tittade för övrigt in på hemsidan för sökandet av den lilla flickan, där man nu inte bara möts av fula animationer och summan av insamlade pengar (över 720.000 brittiska pund), utan även av Bryan Adams som sjunger Everything I do, I do it for you. WTF!?!

Intressant och ganska så kontroversiell läsning om medias bevakning av försvunna flickor här och lite absurdare här.

Zonkad

Idag är ingen bra dag. Inte för att det hänt något speciellt utan bara för att jag känt mig så zonkad att jag inte orkat göra nåt idag. Alls. Eller jo, jag fick äntligen iväg det där mailet. Inte för att jag vet om det gör nån skillnad, men något har jag åtminstone lyckats göra. Jag hatar lediga måndagar. För även om jag jobbat hela helgen och faktiskt borde få vara lite ledig, känner jag mig bara dålig som inte gör någon nytta. Som inte kodar klart på dom där två minigrejjerna jag måste få in för att bli klar med en kurs. Som inte städar/tvättar/lagar riktig mat nu när jag har tid. Men jag vill bara sova. Jag vet inte vad jag gör uppe egentligen.

Man kanske skulle varit där

Jag tänkte ju gå. Men av nån anledning fick jag aldrig rumpan ur. Men tydligen bjöd Anthony and the Johnsons på en bisarr cover. Kan inte bestämma mig för om den är bra eller inte. Som sagt, men kanske skulle varit där. Och inte sett/hört på en skakig mobilinspelning.



I övrigt blev min indiska improvisationsgryta hur bra som helst. Linser, massa smör, tomater, spenat och sen kryddor en masse. Och lite creme fraiche.

Grattis Sverige

Grattis till en ny ursäkt att supa skallen av er. För vem fan hade tagit tillfället i akt att partaja kvällen innan annandag pingst? Men nu, imorn. Nationaldagen. Ledigt. Fram med stenålders-wöööandet, snorren (tre på vägen hem från jobbet alldeles nyss) och fyllevinglandet på gator och torg. Drick så mycket att ni kräks och så att kläderna sitter åt helvete fel. Grattis Sverige. Precis vad vi behövde.

Blä

Det här med att springa är överskattat. Speciellt när det ska göras i grupper om arton-nittontusen. Vårruset igår, och det gick ju inte bra på något sätt. Eftersom jag ville vara snäll och inte vara en sån som förstör för alla andra genom att blockera fältet för att jag springer långsamt, ställde jag mig i en startgrupp anpassad för dem som ville springa fort och inte i fältet för dom som ville lubba som fan. Jag säger det igen, springa fort. Första tanten gav upp och började gå efter två hundra meter, efter att fältet ändå stått mer eller mindre stilla i en minut. Spenderade första kilometern med att försöka ta mig förbi alla som inte hade en tanke på att ta sig runt på under 25 minuter, vilket innebar löpning medelst höga knän ute i det just knäghöga gräset. Efter två kilometer gick det att springa i ett sådant tempo att jag bara sprang fortare än drygt hälften i startgruppen. Och där nånstans hade all energi gått åt till att försöka hitta den optimala vägen mellan alla tanter, tjejer och damer i klämkäcka t-shirts. Slutade på 27.47, som förvisso är långt bättre än vad jag sprang på förra gången, men ändå långt ifrån forna tiders tid på under 25 minuter utan att svettas. Jävla skit. Dessutom pallar min kropp inte temperaturer över 22 grader. Efter att ha frusit duktigt den sista kilometern är det bara att inse att det blir hatt och väldigt mycket mer vatten under dagen innan loppet nästa gång. Nästa gång. Haha.

Observera tiden för övrigt. Men det är antagligen mitt sista hockeypass.

Studentflaksterrorn

Jag HATAR den här tiden på året. Alla studentflaksglin som åker runt och tror att dom är ensamma i världen om att ha tagit studenten. Fula hattar och fula kostymer från Dressman och alldeles för mycket smink och solariebränna på tjejerna. Och jag kommer verkligen inte undan. Alla ska över Västerbron. Så hemma kan jag inte vara. Alla verkar dessutom vilja åka Katarinavägen så på jobbet slipper jag inte heller. Nyss var det ett flak som fick motorstopp precis här utanför och till min stora fasa inser jag att det som verkar gälla på flaken i år inte bara är traditionsenligt ölburkskastande och dålig partymusik utan även Singstar. Jodå. Medan biljäveln stod still och skapade ordentligt långa köer härutanför fick alla inom en radie på 400 meter ta del av en högst tvivelaktig version av Fångad av en stormvind. Tack som fan. Om nån har ett prickskyttegevär till salu kan vi diskutera saken.

T-minus några dar

Nästa vecka är det dags för en riktig tantprövning. Vårruset för tredje gången. Förra året var jag sjuk som en utter och kunde inte springa. Året innan tog jag mig runt de fem kilometrarna på en pinsamt dålig tid, som till viss del kan skyllas på att hälften av löpstegen togs i sidled för att runda alla trötta tanter som började gå efter 400 m. Nån gång när jag var yngre och spelade fotboll (två träningar, en fysträning plus en match i veckan. Och så skolgympan förstås.), sprang jag på betydligt bättre tid. Runt 25 minuter åtminstone. Har ingen aning om hur det kommer gå den här gången. Har inte haft tid att träna så mycket som jag velat. Dessutom är jag dålig på att hitta ett bra och hyfsat raskt tempo. Istället går jag ut alldeles för långsamt och har till slut 250 meter på mig att förbättra katastroftiden som tickar fram på tavlorna över målgången. Inte fan lyckas jag med den gamla gymnastiklärarklyschan (gå ut hårt, öka och spurta) i allafall. För övrigt känns det lite kefft att ha en nummerlapp med Pastejköketloggan på. Ursch.

Dagens låt: Invisble and Silent med Covenant.