Kejtrad nyårsbuffe

Jodå, visst jobbar jag, en kväll som denna. Slutar vid 22 och då fräser jag i väg till de norra förorterna. Jag har förstått att man ska summera det gångna året i tider som denna, men frågan är ju hur intressant det egentligen blir.

Januari-Mars
Jobb och plugg. Mest plugg, men fortfarande för lite för att leda upp till examen.

April-Maj
Gick upp till halvtid och sedemera halvtid plus plus på jobbet. Skolarbete därav lidande.

Juni-Augusti
Ännu mera massa jobb. Lite fjäll (Sarek med omnejd) i Juli och medföljande myriader av myggbett. Ännu mer jobb. Skolan började med den jobbigaste kurs jag hittills läst.

September-December
Kurshelvetet tar alldeles för mycket tid och framförallt energi och självförtroende. Långhelg i Lissabon (rekommenderas!) i oktober, julvecka i Åre (jag kommer ner för blå backar när jag inte freakar ur nu åtminstone..)

Nästa år
I god tradition kommer inte mina planer gå vägen. Men OM det otippade nu skulle inträffa blir det förhoppningsvis exjobb i Tanzania (med lite resande i regionen) till slutet av vårterminen, studieresa med lite löst KTH-folk i början av sommaren och en tur med transsibiriska med R framåt hösten. Den sistnämnda resan är den med mest potential att bli av. Antagligen för att jag får betala hela kalaset själv. Mongoliet nästa!

För övrigt är jag sjukt mätt. Vi fick riktigt flärdig nyårsmat här på jobbet och jag har ätit mig mätt på lyxlasagne med mera.

Gott nytt år!

Jag skiter i om jag är klyschig

Efter en diskussion med min mamma som oroade sig över en smältande glaciär på Nya Zeeland, och som trodde att hennes största klimatbov var bilen som de använder nån gång i veckan (utan att ägna en tanke på hur hon kom till Nya Zeeland överhuvudtaget) var det bara att göra DN:s klimattest.

Jag ligger bra till (flyger väldigt lite och äter inte kött), men för mina föräldrar långflygarna såg det mörkare ut. Jag blir så otroligt frustrerad över motviljan att ens reflektera över sin egen livsstil när det är just den som går ut över andra. Nu kommer säkert någon börja streta emot och mumla nåt om att klimatproblemet är en bluff och slå sig för bröstet över att han/hon är en av få som sett igenom det hela. Som alla andra som måste göra en poäng av att inte följa med strömmen och ifrågasätta något bara för sakens skull. Sure, det finns en del oklarheter när det gäller delar av klimatdebatten, men jag ser inte varför man inte skulle kunna ge fan i att käka biff varje dag eller åtminstone överväga att ta tåget istället för flyget någon gång. Det oroar mig när individualismen går så långt att man inte kan jobba tillsammans mot ett mål, bara för sakens skull.

För övrigt funderar jag på att bli vegan igen. För djuren, för klimatet och för mig själv.

Ill communication

Mår fortfarande skrutt. Har knappt suttit upp på hela dagen. Ursch. Fram till klockan sju hade jag bara ätit en mandarin/clementin/satsumas/whatever. Nu har jag åtminstone ätit middag och orkat duscha, men jag mår marginellt bättre.

Sjuk policy

Där jag jobbar slås det ibland på stora trumman för att vi aldrig någonsin haft en sjukdag. I min bok är det inget att vara stolt över. Jag är sjuk som en get och borde verkligen vara hemma, men eftersom två av fyra tillfrågade inte kan ta mitt pass ikväll och två inte svarat har jag inget val förutom att jobba. Det kommer redan vara en kille på plats och han borde klara sig själv, men vi har ju inga sjukdagar så jag måste pallra mig dit. Typ. Sämsta semipolicyn nånsin. Jag ska tamefan dregla på allas tangentbord så att alla får Ebola. Jag förstår bara inte hur man kan vara stolt över att personalen sitter på jobbet fast det är uppenbart att de borde vara hemma och kurera sig istället. Hej personalvård.

Korrläsning och redigering

I det härliga projektet jag jobbar med ska vi utveckla ett distansutbildningssystem för skolor i Tanzania. So far, so good. Med systemet ska även levereras en introduktionskurs till datorer för de som aldrig någonsin sett eller använt en dator förut. Den delen fungerar i bästa fall... sådär. För att vi inte ska hamna i onödigt klameri med myndigheterna vill vi att kursen ska följa läroplanen i det aktuella ämnet. Läroplanen fick vi skickad till oss i form av en bok som alla skulle vara väldigt rädda om. Den är naturligtvis borta. Kvar finns en kortare sammanfattning av vad som ska ingå i olika moment.

Vem som skulle skriva vad delades upp mellan fyra personer, där två helt plötsligt insett att de inte alls kommer ha tid att göra klart det som de tog på sig. Kvar är jag och en till. Kvar att göra är oändligt mycket kursmaterial från scratch, men med tanke på hur mycket tid jag sitter med att redigera och skriva om vad som redan producerats, är det nog det bästa som kunde hända, egentligen. Känner mig lite elak som säljer ut mina projektmedlemmar såhär, men nedan följer ett litet klipp av vad en av dem tycker är fullgott kursmaterial under avsnittet hur man tar hand om sin dator.

--------------

Effect of dust, liquid, temperature and humidity

The computer can affects by the dust, liquid and humidity.

8.1 Effect of dust on computer: PCs are electro-mechanical devices, and they have a variety of susceptibilities to dust. For situations where a PC is used in an environment with higher dust levels, these susceptibilities can surface very quickly.[11]
The problem may happen from dust:

* Integrated circuits (ICs) can suffer from overheating due to dust

* To prevent overheating heatsink is used in the computer but the dust acts like an insulating blanket, preventing proper convection cooling.

* Some PC components, such as the CPU, can go up nearly 30oF due to a build-up of dust and can lead to complete and abrupt part failure.

* Another reliability problem is circuit shorting.

* Dust containing conductive material such as water, oils, and metallic elements can cause signal errors and abrupt part failure.

* PCs have numerous mechanical devices and manual controls whose performance suffers when exposed to excessive amounts of dust. These include optical disk drives (CDROM/DVD), floppy/ZIP disk drives, keyboard, mouse, and commonly used interfaces such as USB ports.[11]

To mitigate dust problem what we can do_

* Set the computer dust protection bag, Wanhich name is "ShopShield" and works as a better dust filter.
* Arrange a computer table as in the picture that dust cannot easily enter into the CPU.

t

8.2 Liquid effects on computer: The liquid may be dangerous for computer. When ever the user taking coffee, tea, juice or any drink on their absent mind the liquid may fall on keyboard, CPU or monitor. So as a precaution it is better practice to take those in front of the computer. If it drop we need to switch off the main power of the computer and with some absorbing elements can rub the area.

Moget beslut

Bestämde mig idag för att inte skriva matstaten i december. Finns bara ingen tid att få in de timmar som behövs, parallellt med projektet med stort P samt det vanliga halvtidsjobbet. Tyvärr. Dessutom vill jag inte gå miste om chansen att ta matstaten på första försöket. Sen att det blir mina sista poäng på KTH när jag får skriva den i juni är en annan femma. Minuterna efter att jag bestämt mig droppade det förresten in ett mail där det gick att läsa att en av projektgruppsmedlemmarna inte kommer att hinna göra klart saker han tagit på sig, och därmed är det dumpat på mig och en annan lagmedlem. Härligt. Även fast projektet förvisso är riktigt skojigt till och från, har det sina nackdelar att applicera ett väldigt lutheranskt och nordeuorpeiskt arbetssätt på individer som är vana att jobba på ett helt annat sätt.

För övrigt kan tydligen inte Sveriges unga kvinnor fatta egna mogna beslut. Inte om man får tro dom som anmäler Veckorevyns prostitutionsreportage iallafall. Ja, det är fjortisar med skev självbild som läser VR (som på min tid var en skittidning, har ingen aning om det blivit bättre eller sämre sen dess) och ja, det är skrutt att kvinnor (och män) i många fall tvingas in i prostitution. Men att därmed förkasta en vuxen kvinnas åsikt och erfarenheter på det sättet känns lite bisarrt. Ska försöka läsa artikeln innan jag uttalar mig alltför tvärsäkert dock.

Ajuste...

..så var det kollega XX som hade en utläggning om hur han tyckte vi skulle ligga. Härligt.

Easy on the 'tini

Mitt livs första firmafest som inte var Grönan...

- Nån slags tokdans till både nån slags indiska rytmer och Britney (bitch).
- Kallade kollega "fetto". Tror han förstod förklaringen.
- Kom ut från toaletten, möts av mina två närmaste chefer som sitter på ett bord och dinglar med benen. "Har du bajsat?" i kör.
- Jag ska aldrig dricka Appletinis igen.

I mitt hus där jag bor...

...där möblerar Pjäsförfattaren om klockan 5 på morgonen. Jajamänsan. Vi vaknade av att han drog möbler över golvet. Dessutom gick Terriertanten ut med sina jyckar nån gång runt sju halv åtta. I vanliga fall är det en av dem som skäller nonstop, men den här gången lät det som att hela knippet fastnat i en mangel. Jag är sjuk och behövde verkligen verkligen sova. Det verkar som att alla går efter ett rullande schema när det gäller att vara störande. Byggjobbarna har vi inte hört ett ljud från i dag. Sopätaren har slutat synas och höras som han gjorde förut. Väldigt länge sedan han stod och mumlade i trappen eller ylade om Jesus i hissen. Ännu längre sedan jag faktiskt såg honom äta sopor.

Lugn kväll

Fantastiskt lite att göra på jobbet idag. Alldeles för lite, vilket innebar att det bara var att hugga i med tråkgörat. (Skriva in hela nästa års USA-golf i kalendern, till exempel.)

Idag skrev jag tenta. Det gick inget vidare, men det förväntade jag mig inte heller. Som jag förtjänade, varken mer eller mindre.

Jag har bestämt mig för att börja rida igen. Vet inte riktigt hur eller när, men snart så! Jag red i sju år, men det var mest ponny och det känns lite läskigt att faktiskt börja med stora hästar på riktigt. Men det är på tiden. Ska försöka ta några privatlektioner och om jag fortfarande tycker det är kul ska jag ställa mig i kö på någon vettig ridskola. Dyrt som fan, men jag har råd.

No one

Jag är en totalsucker för nya Alicia Keys-låten.



Problemet är väl att varje gång Alicia skriver en låt, kommer den wailas sönder av rnb-bruttor i nästkommande års Idolauditions..

Kändisspotting på tunnelbanan

På tunnelbanan igår satt jag brevid den här mannen och hans släktingar.
Hur man kan se ut som honom OCH låta som honom på svenska är ett mysterium av klass. Inte nog med att hela bunten såg ut att vara resultatet av en och annan relation mellan syskon, de gjorde uttryck för förjävla obehagliga åsikter. Nån av dem fick syn på ett gäng tjejer på perrongen som var rustade för en kväll ute, och alla började raljera om hur de inte skulle klaga om de blev våldtagna och hur de skulle få skylla sig själv. Man skulle vara försiktig med vilka signaler man sände ut. Jojo. Inte blev det bättre av horden emotjejer som klev på stationen efter. Cletus och hans polare började diskutera att de (dom själva, banjolirarna) minsann var normaaaala och började håna emotjejerna för allt de var värda. Med ögonen i kors och en total oförmåga att fästa blicken vid någonting. Har svårt att tro att det hade med fylla att göra. Jag önskar att jag inte blev provocerad av sånt jävla lowlife, men det var fan svårt. Ursch. Stanna i skogen. Föröka er inte.

Hela listan

Till listan av saker jag lärt mig tycka om på äldre dar (yeye) kan numera tilläggas sushi. Japp. Det har gått från "uäck" till "jag står ut" till "ptja, varför inte" till "mumsitfullibibblan". Dessutom tolererar jag numera även wasabin.

Jogga bonito

Lyckades jogga för första gången på två månader idag. Höll ett förbaskat bra tempo under vissa delar, men jag varierade farten mellan gång och nästan-spurt. Lite roligare än att springa i mitt trista jämntempo jag brukar fastna i och bli effektivt omotiverad av.

Livskris light

Kanske inte så illa som det låter ändå. Men just nu känner jag mest att jag står och stampar på samma ställe utan att egentligen komma någon vart. Resultat: jag vill bli ski/climbing bum och säsonga i diverse bergsmassiv snarare än att göra något "vettigt". Jag räknar med att det är övergående. Men det vore nice.

Ledig!

Sista passet på elva dagar eller så i torsdags. Har en del saker som behöver göras i helgen, men det tänker jag nog högaktningsfullt strunta i så mycket det går. I går blev det klättring, följt av en finpizza med rödtjut framför en film. (Bourne Ultimatum). Passade för övrigt på att se Hotel Rwanda. Jag är inte typen som grinar till filmer (förutom till Armageddon då, av ren princip), men jävlar. Dessutom är jag en totalsucker för Don Cheadle, vilket inte gjorde saken lättare. Passade på att wikipedia runt lite efter filmen för att se till att skaffa mig bättre koll på folkmordet och kriget än vad jag hade. Läs! Se filmen! Skäms!

Nu: Arsenal-Man U. Jag saknar Henry.

Mitt liv som kvällstidning

Hade jag figurerat i kvällpressen, eller möjligen skvallerblaskorna, hade jag säkert varit "knäckt" vid det här laget. Jag vet inte vad kriterierna är riktigt, men med tanke på hur sänkt och kass jag känner mig just nu så kan det säkert kvalificera. Dessutom är det här väl med all säkerhet tala ut-steget, så uppenbarligen är det bara insikten att jag skulle vilja göra porr som saknas för att jag ska bli en helt annan Linda.

Idag hade vi genrep för vår presentation på fredag och nej, det gick inte helt klockrent. Men än en gång fick hela gruppen (och då speciellt jag) lyssna på en hel utläggning om hur jävla värdelösa vi är. Typ. Nåt snällt ord här och var, men inte till undertecknad, som just nu helst vill lägga sig under en sten och aldrig försöka göra något, någonsin igen. Jag har inget emot att få kritik, inte ens om den inte är särskilt konstruktiv. De flesta som har i uppgift att ge feedback och kritik brukar ändå inse värdet av att åtminstone försöka greppa nåt litet positivt, men inte idag. Trots att det gick att utläsa att vi kanske gjort något lite bra, fanns det inte tillstymmelsen till beröm. Härligt med lärare som istället för att peppa folk till att göra bättre ifrån sig, istället lyckas få en hel grupp att tappa motivationen helt. Bådar ju jävligt gott inför fredag. Inte.

Hir nimi is nicili

Ett bisarrt inlägg i våldtäktsdebatten? Vad det än är så förstår jag det inte, vare sig musikaliskt eller rent.. konstnärligt? Vad fan är det frågan om?

12-stegsprogrammet

Om jag verkar lite grinig framöver vill jag redan nu passa på att skylla i från mig. Det är nämligen Sofias fel. Det som började som en liten diskussion om att kaffet på jobbet är äckligt och att jag därför borde dricka te, har urartat i någonslags avvänjningsprogram a la Minnesotamodellen. Jag försökte få dricka min första kopp kaffe sedan i fredags lite tidigare i dag, men det gick ju inte för sig. Inte för att jag på något sätt ens velat sluta dricka kaffe (en kopp om dagen är ingen kopp), men när coachen helt plötsligt konstaterade att jag inte ens klarade en vecka utan kaffe, var det ju bara att ta en te i stället. Fan.

Apråpå konstiga program för diverse konstigheter så har jag, efter tips från E börjat med den här varianten för att bli bättre på att städa. Små små steg tydligen, och diskhon ser fantastisk ut. Vi får se om det håller i sig, och med lite tur till och med sprider sig till resten av lägenheten och dess invånare (av mänsklig typ, jag förväntar mig inte att silverfiskarna ska gå ut med gamla tidningar).

Chokladprovning och Faros

Spenderade första halvan av aftonen på Chokladfabrikens chokladprovnng. Mycket trevligt. Och fan vad mättande det var. Även om jag gillar lite nyskapande saker så var det väl en del overkill när det gäller vissa praliner. Föredrar nog att hålla det enkelt och kakaohalten relativt hög.

Gick vidare för en middag på Faros. Länge sen jag var där, men det var lika bra nu som då. Vegetarisk tallrik och en öl. Fantastiskt.

Project Runway

Just nu pågår det någon form av fasadrenovering av vårt hus. Fair enough, det är väl dags. Och jag antar att det bara är att gilla läget. Men jag är efter en dag redan less på att vara totalt inplastad, utan en chans att öppna fönstren. Dessutom försökte jag sova lite imorse eftersom jag jobbade till midnatt. Kunde ju jag glömma. Runt halvåtta började sandblästringen av fasaden. Jag lovar att jag fått mer sömn om jag legat i en sovsäck brevid bana 1 på Arlanda. Nu ser det ut som någon kräkts på utsidan av de inplastade fönstren. Släcker man taklampan är det natt. Var det två månader de skulle hålla på?

Kom tillbaka från Portugal i förrgår. Hade en riktigt trevlig minisemester med mamsen. Åkte förra fredagen och hann köa i nästan en timme framför Iberias incheckningsdisk innan en stressad dam hämtade oss och jagade i väg oss till TAP:s incheckning i stället. Så i stället för ett försenat plan till Madrid, utan gratis krubb och dricka, väntan i några timmar där innan vi skulle få flyga vidare till Lissabon och landa vid halv tolv lokal tid, fick vi flyga direkt, äta gratis mat (vegetariskt till alla! jag trodde jag skulle få äta frallorna och vindruvorna från mammas lunch för att få nåt i mig), dricka rödvin och avnjuta en i stort sett skakfri flygresa. Hattparad!

Tog oss till hotellet, gick ut för att käka lite. Hamnade på en lokal kines. Dagen efter kollade vi i in katedralen och lite gamla kvarter. Käkade lunch med utsikt över floden Tagus. Shoppade en jacka på Zara. Skulle egentligen käkat födelsedagsmiddag, men vi orkade inte riktigt. Istället käkade vi lite lättare i turistkvarteren och gick tillbaka till hotellet. Det är nåt speciellt med att ligga på ett hotellrum, dricka öl, käka chips och kolla på CNN.

Dag två kollade vi in Belém, de västra delarna av Lissabon, som varit centrum för de gamla sjöfararna. Hälsade på Vasco da Gama som låg begravd i Mosteiro dos Jerónimos.
Till aftonen passade vi på att gå ut och käka på Everest Montanha, en grym nepales ganska nära hotellet. Avslutade med cocktails på Sheratons panoramabar på 26:e våningen. Grym utsikt. €12.50 för en cocktail förvisso, men bara toaletten var värd det. (Jag tog in en Ginger and Coriander Martini och mamsen tog en Melon Margerita).

Sista dagen begav vi oss till Ocenário, det stora havsakvariet som byggdes till världsutställningen 1998. Fick dessutom åka lite tunnelbana på kuppen. Avslutade med lite shopping och käkade middag på det omåttligt populära Os Tibetanos. Inte så bra som jag förväntat mig, men jag misstänker att man ska ta dagens fasta meny snarare än beställa nåt obskyrt från listan.

Hemresa med Iberia klockan 07.05. Taxi strax efter 05 från hotellet. Urk. Fin flygplats i Madrid dock.

Slutsats: Gärna Portugal igen. Som Italien/Spanien, men betydligt mer avslappnat. Synd bara att det var dåligt med vegetariskt krubb.

En bättre vecka

Hoppas den här veckan blir bättre. Kan inte bli så mycket sämre i allafall, men på något sätt tog jag mig igenom den förra med huvudet högt ändå. Förkylningen är kvar däremot och jag behöver verkligen träna för att inte bli knäpp.

På fredag åker mamma och jag till Portugal. Det kommer bli bra och precis vad jag behöver, en snabbvisit någonannanstans, men inte så länge att jag hinner bli stressad över allt som måste göras. Synd bara att jag redan har ångest över att behöva flyga.

Bye bye

Hej då Wilma.

Bra/Dålig

Det bra: Fick äntligen göra min komplettering till den där kursen jag dragits med ett tag. Numera avklarad, woohoo.

Det dåliga: Världens bästa hund kommer att få somna in på måndag. Hon mår inte bra och är både gammal och skröplig. Men för jävla trist är det, speciellt eftersom jag räknar henne till en av mina bästa vänner; en av få släktingar på den sidan familjen som inte tjatat om att det där med vegetarianism är en fas, eller att muslimer skulle vara ett jävla pack.

Om jag är konstigare än vanligt den närmsta tiden vet ni nu varför.

Ränder som aldrig går ur

Jag passar på att lyssna på Kent när inte R är hemma. Bäst för båda så. Precis som det sitter i ryggmärgen att flytta sig när en bil närmar sig en vattenpöl, att dra upp en kudde framför ansiktet när det är pinsamt på tv, sitter den spontana reaktionen att sätta upp håret i tofsar, knyta en palestinasjal runt halsen och ställa sig och hoppa när "Kräm" drar igång. Alltid, varje gång.

Facebook

Om någon lärare eller annan vuxen person på högstadiet hade berättat för mig att vi om drygt tio år kommer att använda av oss något som heter Facebook för att skratta åt patetiska jävlar från skoltiden, hade jag nog knappast brytt mig. Men det förtar inte lyckan av att skratta åt alla dumbrudar (som gjorde livet surt för mig och mina vänner på högstadiet) som återfinns med silikondunkar i hiskeligt dåligt utförande och allmänt pantad uppsyn. Jag njuter av varje minut.

Snygga killen

När jag var liten tyckte jag att mannen i nedanstående musikvideo var snyggast i världen. Eller nja, näst snyggast efter Karatekid. Och jag minns att han gjorde en video, men jag hade lyckats förtränga hur kass den faktiskt är.

Civilkurage

Det pratas mycket om civilkurage nuförtiden. Och idag hade jag kunnat agera, men jag lät bli. Kanske för att jag är svensk och inbillade mig att det inte skulle göra nån skillnad. Kanske för att jag är feg, eller kanske till och med för att jag är en elak jävel, jag med.

När jag stod och slevade upp vispad grädde och sylt på lunchpannkakorna hann jag precis inte ingripa i situationen som gnagt i mitt bakhuvud hela dagen.

Skulle jag sagt till den kinesiska utbytesstudenten som dränkte in sina pannkakor i grillkrydda (och därmed även sylten och grädden hon lagt upp på tallriken), eller gjorde jag rätt i som lät bli? Det var ju ändå försent. Och vad vet jag, hon kanske visste exakt vad hon höll på med?

Skruttilago

Kollade runt lite på kurshemsidan för min enda nya kurs i höst och kunde bara konstatera att det antagligen inte blir någon tuff projektresa. Fan. Jag sköt ju upp läsandet av just den här kursen för att jag trodde jag skulle få åka nånstans. Men, jag hade antagligen fel. Känns skräp just nu, eftersom det i stort sett var det enda jag hade att se framemot just nu. Röv.

Dimensioner

Expressen.se toppar just nu med änglaprinsessan i Norge. I vanlig ordning kan man dessutom svara på en webfråga.

"Tror du på övernaturliga saker?"

"Ja, det finns fler dimensioner"/"Nej, det är struntprat"

Nog för att alla får tro vad dom vill, men vadå "fler dimensioner"? Än vad? Klart som fan det finns fler dimensioner. Eller är det helt enkelt en språkteknisk fråga? Blandar jag i hop "fler" och "flera" här?

Och hur många dimensioner menar/tror den genomsnittlige Expressenläsaren (eller webredaktören) egentligen att vi har? Och varför skulle fler dimensioner nödvändigtvis vara ekvivalent med övernaturligheter? Är allt som kräver fler än fyra dimensioner (om vi nu utgår från att idén med tid som fjärde dimension är default, även för new-ageare) övernaturligt? Tacka fan för att jag tyckte linjär algebra var meckigt på sina ställen.

Här finns i alla fall wikipedias artikel om dimensioner.

Pöbeln

Nog för att pöbelstämningen runt "Stureplansprofilerna" varit tämligen bisasrr. Förra gången det begav sig (efter den friande domen) fick även jag mailet som hängde ut gossarna med namn och bild. Subject: "Hemskt om det är sant". Ännu hemskare om det inte är sant. Vad jag tror är inte relevant. Det är inte vårt jobb att fria eller fälla.

Expressen gräver dessutom fram en kvinnlig Stureplansprofil som inte vill att man ska döma hennes vänner på förhand.

Ok, det kan jag köpa. Men sen kommer långa haranger om hur hon aldrig ansett sig bli våldtagen, hur den som målar upp en bild av sig som tjejen som aldrig kan säga nej blir behandlad därefter, och hur hon aldrig skulle hamna i den situationen att hon blev våldtagen av personen i fråga.

Kort sagt: tjejer får skylla sig själva. Igen. En massa babbel om hur svårt det kan vara med KOMM-U-NI-KA-TION och hur det gäller att vara tydlig med vad man vill. Tjena.

"...vi pötte ner honom"

Ibland finns det inga gränser för hur patetisk man kan bli. Det här skulle kunna handla om hur jag tyckte NKOTB var fräsiga när jag var liten eller nåt lika gulligt, men nej.

Nationalsocialistisk Front har i grupp bestigit Kebnekaise och slår på den stora ariska trumman över bedriften. På en av deras hemsidor (jag tänker inte länka) finns en otroligt dramatisk film över "bedriften", med pampig musik och allt. En grupp på ett tjugotal kortklippta killar i camoflagebyxor (så klart) och en och annan tjej, placerade den fula partifanan på sydtoppen. Någonstans kunde man läsa hur de "valde" den västra leden och hur de minsann gjorde hela turen på mycket kortare tid än de flesta.

Att de valde att åka båt en bit av vägen i stället för att vandra delar av den otroligt snabbvandrade och lätta leden berättar de inte. Inte berättar de att allt annat än den västra leden är otänkbart för den utan adekvat kunskap eller guide.

Jag vill inte på något sätt förringa prestationen att ta sig upp på Kebnekaise. Själv har jag varit uppe på toppen (Sydtoppen) två gånger nu, båda gångerna längs den västra leden. Men samtidigt tål det att nämnas. Förra gången vi var uppe (R och jag, två 20-nånting i riktigt bra form om jag får säga det själv) såg vi oss spöade till toppen av middagssällskapet från kvällen innan; ett par i 55-årsåldern som gjort tidigare försök men vänt om två gånger för att damen i sällskapet tyckte det var läskigt. När vi gjorde oss redo att gå upp den sista biten på toppglaciären satt de redan och fikade för att bege sig nedåt fjällstationen igen.

Jag är glad att jag slapp se de snaggade pojkarna vifta med sin fana uppe på toppen. Hade varit trist att behöva göra som bergsbestigarbröderna St Gotthart.

Minns även att jag för några år sedan läste en intervju på Sverigedemokraternas hemsida (tror jag, rätta mig om ni vet att jag har fel), med anledning av att deras dåvarande partiledare hade listat "bergsklättring" eller möjligen "bergsbestigning" som ett av sina intressen. Hans erfarenheter bestod i att med guide ta sig upp längs Kebnekaises östra led, där det ingår några meter lätt klättring. That's it. Men gör man gällande att den ariska rasen/svenska folket på något sätt ska vara superior ser det säkert bra ut med lite actionsporter och bedrifter.

Jag har inget emot att folk med väldigt lite erfarenhet slår sig för bröstet efter att ha tagit sig igenom ett litet äventyr. Eller anger den specifika aktiviteten som en hobby. Men att använda det politiskt är bara patetiskt, oavsett flaggan på toppen.

Working girl

Den här veckan (måndag till och med söndag) jobbar jag 70 timmar. Sjuttio! Nog för att jag blir rik, men i kombination med viktig labb som måste bli klar, känns det mer eller mindre ohållbart. Men, vad ska jag göra? Dessutom jobbade jag 20 timmar i helgen som var, och är inte ledig förrän på torsdag nästa vecka (så jag hinner med ytterligare 20 timmar fram till dess). Kaos. Nog för att jag blir rik, men med det här upplägget hinner jag aldrig göra av med pengarna. Trist, för jag har många resor jag både har råd med och vill göra. Men det får vänta. Förhoppningsvis blir det en kortis till höstfjällen, en vecka i Italien i oktober och med lite tur, en utlandsresa med kursen jag ska läsa i höst.

Lookie lookie

Egentligen tänkte jag avlägga rapport om hur mycket pengar jag spenderat på klättergear idag. Men sen hittade jag den här bilden. Ser väldigt ut som min kära sambo, men det är Dustin Hoffman på det glada 70-talet.

2412 kronor för övrigt. Rep, quickdraws och en till skruvkarbin.

Leda

Var i Gåseborg med R och J idag. Ledklättrade ute för första gången på hur länge som helst. Inga storverk, men jag passade på att repetera två 5:or (en 5b och en 5c) jag gjort förut. Kändes hur stabilt som helst. Eftersom R verkar ha koll på det där med säkring på led och själv passade på att dansa upp för en av lederna kan jag nog med gott samvete spendera 3.5k på gear imorn och konstatera att det nog kommer komma till användning. Vet inte varför jag inte äger ett rep egentligen. Nog för att jag är en inbiten inneklättrare, men det blir ju ingen ändring om jag aldrig kommer ut.

Ska försöka lägga upp nån bild från dagens övningar och slänga med nån bild från fjällen när jag inte är på jobbet.

Segeryran

Irak vinner asiatiska mästerskapen i fotboll och en jävla massa folk sticker in till stan och firar. Att Irak vunnit stod klart på den här sidan stan när en karavan av tutande bilar med glada och beflaggade passagerare gled förbi för några timmar sen. Det är vackert. Ibland känns det som att det finns hopp för världen, när ett sargat land som Irak lyckas få fram ett lag som vinner mästerskapen.

T-minus typ tre timmar

Nu sticker vi om några timmar. Åter i Stockholm den 28:e.

Roger har färdplan på sin blogg om ni undrar om det är vi som ramlat i nån glaciärspricka nånstans. Men det kommer det inte vara.

Ciao.

Ett ord, åtta bokstäver

S-E-M-E-S-T-E-R!

I morgon bär det av mot Sarek, i kväll ska det packas och fifflas.

Kommer bli så grymt skönt att komma bort från jobb, högljudda motorcyklar, Hits-for-Kids-reklamer och vyerna mellan Hornstull, Slussen och Solna.

Järvar, gör er redo!

Det blev inga byxor

Expediten tyckte nog att jag var konstig som ville ha byxor i avtagbara ben i damstorlek. Hon mumlade nåt om "casualbyxor" och det förvirrade mig. Jag vill inte ha några vardagsbyxor med avtagbara ben. Jag vill ha ett par vettiga vandringsbyxor med avtagbara ben eftersom mina gamla är på vift. Och det fanns ju i herrstorlek. Men inte i damstorlek. Inte så att de var slut, det fanns bara inte. "Man kan ju vika upp benen". Jag är inte jättesugen på att rulla upp några ben när jag kunde zippa av dem förra året. Men fina flickor behåller tydligen byxbenen på. I vanlig ordning kunde jag lämna en sportaffär och undra vari sporten bestod. Förvisso hade dom lite joggingprylar, en och annan regnjacka och stajlade badkläder som knappast håller för några längre simturer, men mer sport än ett par trötta bollar i en låda blev det inte.

Tur då att mamma hade hittat ett par på Intersport på vägen ner till Hult. I år var jag tvungen att jobba så det blev ingen smålandstur för min del, lite trist måste jag säga.

I övermorgon åker vi till fjällen. Kommer bli grymt. I morn ska jag spela golf. Kommer bli bisarrt.

För övrigt innehöll helgens fruktskål på jobbet de bästa plommonen jag någonsin käkat. Nu vet ni.

Det blev ingen CD

Hästjävlarna sopade sig å det grövsta. Framförallt den spikade Edvard P. Hinna i avdelning 4. Skit också. Två rätt blev det och inte får man några pengar för det. Bajs. Måste komma på annat sätt att bli rik på. Hitman verkar spännande.

På måndag drar vi till fjälls och eftersom alla mina fjällprylar tvärdött har jag blivit så ofantligt fattig på sistone. Nya kängor (de gamla dog redan förra sommaren). Ny sovsäck (ingen av mina gamla är varm nog). Nytt tält (det gamla luktade mögel och är i runda slängar 28 år gammalt). Nytt liggunderlag. Plus en extra underställströja, ett par stavar och lite fräsiga sockar. Men å andra sidan kommer eventuella höstvandringar bli betydligt billigare och jag har dessutom cash så det räcker och blir över. Cash is king.

Apråpå Cash är det dags att välja vilka pocketböcker som får äran att se svensk fjällnatur i år. Förra gången hade jag med mig Johnny Cashs självbiografi (det finns dock flera) och det blev en av mina hitills bästa läsupplevelser. Kånkade även med oss en svensk deckare (Box 21) samt Truman Capotes bok om Mordet.

Tre pass kvar på jobbet, sen semester. Äntligen!

Gymnasieångest 2.0

Därmed inte sagt att det är en ny version. Det såg bara så snyggt ut. Snarare som ett gammalt grått Nintendo som plockats fram och dammats av.

Inte nog med att gamla förmågor från gymnasiet dykt upp på det fantastiska ställe vi kallar Facebook, jag passade på att queuea (eh... köa) en hel hord med old school high school-musik medelst det fantastiska Spotify.

Fuck off-musiken jag hade i lurarna i min gula fula freestyle. Hopplösa låtar om den där söta snubben som aldrig skulle bry sig (mycket aukustiska pianon). Popöverdoser. Innan emo blev vad det är i dag och mest var trasiga snubbar med gitarrer. Hur man skrämmer en tonårspojke genom att spela NIN:s "Closer". Spelningar med riot-grrrl-band som repat in hela "Live Through This" och bara den. Sommarstugeångest med The Doors. Poppojks-Placebo. Det var tider det. Ozzy Osbourne på scen med Black Sabbath på Hultsfred 98. Nick Cave på Lollipop 96, när T sov i en klätterställning och en random tjej var helt lyrisk för att hon stått längst fram på Orup. Primal Scream med en brandman från Lidingö. Leila K. Chemical Brothers i ett tält där det blev strömavbrott i tjugominuter året efter, när vi gjorde ett papparmband som J lyckades komma in på festivalen med. Broder Daniel. Så vansinnigt länge sen.

Saker jag borde göra innan jag dör

Jag gillar listor. Men i dag är listan bara ett sätt för mig att framföra vad jag gjort. Ni kan ju försöka lista ut vilken av nedanstående punkter som redan är avklarad.

• Klättra en 8a
• Milen under 45
• Besöka Antarktis
• Bada i Sergelfontänen för att Sverige avskaffat kungahuset
• Sova en hel natt med öppet fönster utan att störas av miffona på motorcyklar
• Ta examen
• Lära mig åka bräda
• Sticka till LA och bli rockstar
• Lämna in en V64-kupong med Edvard P. Hinna spikad i den fjärde avdelningen.
  
• Bli rik på ett snabbt och smärtfritt sätt

Världens sämsta artist alla kategorier

Vem i helvete gav Enrique Iglesias ett skivkontrakt? Eller en mikrofon? Uppdraget att sjunga oändligt illa i tid och otid och just nu på Live Earth-galan? Hans blotta existens är ett hån mot alla som nån gång ansträngt sig för att åtminstone träffa triangeln med den lilla pinnen på musiken i lågstadiet.

Kvarteret som exploderade

Hittade ytterligare en artikel i Expressen (tror jag, men det kan varit Aftonbladet) där rubriken menade att hela kvarteret exploderat, men jag hittar den inte nu. Tjena. Nog för att det var en bra smäll och jag fick en halv minut av fejm på någon sajt nånstans, men jesus.
Däremot gillade jag artikeln på metro.se, som man kanske ska ta med någon slags nypa salt. Men är det sant så är ju ett hedersomnämnade på Darwin Awards inte långt borta.

Hornstull brinner

Iallafall om man får tro Expressens krigsrubrik från idag. Och visst, ett tag var det inte klokt hur mycket det brann (såg ut som rena rama nineeleven där ett tag), men inte fan brinner Hornstull.

Jag vet inte riktigt vad klockan var när det började, men nånstans runt elvarycket hörde jag brandbilar på gatan. Som vanligt. Men den här gången tystnade sirenerna i närheten vilket brukar innebära att de stannat. Så även denna gång. En ambulans och brandbil stannar utanför Energiverket, tvärs över gatan, 100 meter ner mot Hornstull. Misstänker först att nån fått hjärtstillestånd under träning och att det ska defibrilieras, men när brandmännen i full mundering går in i lokalen väller det ut en jävla massa rök. Kolsvart, sotsvart rök i ett moln som bara blir större och större. Tittar bort ett tag för att skriva något till någon på datorn och när jag tittar tillbaka exploderar hela rasket. Eldboll en fyrafem meter ut på gatan, precis efter att jag tror att rökdykare gått in. Eftersom den nyfikna allmänheten inte förstår sitt eget bästa får även dom springa en del när det smäller. Fler brandbilar, ambulanser och poliser till platsen. Hela gatan spärras av och rökutvecklingen är enorm. Inte för att jag sett många bränder, men det var absurt mycket rök. Vinden ligger på nedåt Hornsgatan så det dröjer nästan en halvtimme innan ens lite röklukt når min näsa. Stänger fönstret när polisen börja kuta runt i gasmasker.

Folk försöker passera genom avspärrningarna (vad är det i avspärrningsband, rökmoln och häftig brand ni inte förstår, människor?!?!?), för dom bara måste igenom. Idioter.

Ambulanshelikopter som hovrar, avspärrningar som utökas, allmänt kaos. Nu är branden mig veterligen släckt, men gatan är fortfarande avspärrad och diverse konstiga räddningsfordon står parkerade här ute.

Inte en jättebra start på dagen.

Ratta radio

När jag var liten kunde jag sitta en hel kväll med bergssprängaren i köket och försöka få så bra ljud som möjligt på den kanal som på radion och AM-bandet markerades med ett streck och ordet "Luxemburg". Eller "Paris". "Berlin". Eller nån av de andra kanalerna med härligt brusande radioröster som då och då doldes i någon konstig signal som hörde hemma i vilken scifi-film som helst. Jag lärde mig snabbt att mottagningen var bättre när det var mörkt ute. Men bakgrundbrusen och det konstiga tjutande signalerna gjorde det nästintill omöjligt att stå ut med en kanal under längre tid och det mesta av tiden gick åt att justera, ratta och känna sig som Charles-Ingvar Jönsson när han försöker knäcka ett Franz Jäger-kassaskåp.

När jag sedemera flyttade till London tog jag med mig förtjustningen för långväga radiosändningar och kunde, när jag längtade hem, ratta in Radio Sweden en söndagkväll för att lyssna på radiosporten.

Numer tror jag att jag kanske kan ratta in någon slags radiosändningar på stereon, men med tanke på att P3 slås ut så fort en av av fyrans bussar stannar utanför fönstret, känns det som att det inte är någon större idé. Just därför blev jag alldeles lycklig när jag hittade den här sidan. Här finns radiostationer från hela världen samlade (även om jag inte vågar svära på att sändningarna från Lider FM Jazz, Azerbajdzjan, fungerar). För det mesta lyssnar jag på någon kinesisk kanal (jag hittade sidan när jag letade just efter sådana inför min kinesiskatenta i maj), men ibland blir det både fransk och italiensk radio. Eller något annat språk som jag ibland förstår, ibland inte. Just nu har jag Xihu 104.5 PM, som sänder från Peking, på i bakgrunden. Jag förstår inte särskilt mycket, men jag kan i allafall avgöra vad som är reklamavbrott och när dom läser upp någon slags telefonnummer. Man måste ju börja nånstans.

Vandersexxx

Kanske inte just Vandersexxx, men italiensk tv lever alltid upp till fördomarna om européer och då framförallt gli italiani. Förvisso är det någon slags skönhetstävling på Rai Uno just nu, men det har inte hänt många gånger att jag lyckats flippa förbi, utan att det är ett program med lättklädda damer. Oavsett programmets natur. Però, stasera c'è un skönhetstävling con una ragazza che liknar Magdalena Graaf på pricken come programledare. E adesso smäktande canzone con uno snubbe senza capelli.

Lyckades komma ut för lite kort och inte särskilt intensiv bouldering på Långholmstraversen. Har inte varit på den på väldigt länge och det gick därefter. Men lite träning blev det innan jobbet.

Går det bra nu?

De senaste veckorna har jag lagt märke till en markant ökning av "Personal sökes"-lappar i diverse skyltfönster. Restauranger såväl som olika butiker verkar helt plötsligt vilja anställa mer än förut. Eller har de bara bestämt sig för att annonsera på annat sätt? Vad vet jag.

Det är midsommarafton och jag sitter på jobbet. Har just petat i mig en second serving av buffén som tillhandahålls en dag som denna. Inte tokig alls må jag säga. Hann dessutom med lite firande ute på Tranholmen tidigare idag. Följde med J, som förbarmade sig över mig, på en liten sväng över dagen. Vi hann inte bara med kranstillverkning, vi fick även beskåda Paolo Roberto hoppandes likt en liten groda. Det var stort. Och nu sitter jag alltså här och väntar på att någon mer sajt än bbc.co.uk ska uppdateras angående kvällens spelade matcher i den högsta irländska serien (fotboll) så att jag kan få skicka ett fax. Knappa halvtimmen innan hemfärd för att åter befinna mig här klockan 12 imorgon.

Fick en fet löneutbetalning igår, fetare än jag någonsin vågats hoppas på. Därmed känns den planerade långresan helt plötsligt inom räckhåll. Naturligtvis drabbas jag därmed av total förvirring gällande resmål. Efter en hel del dividerande med mig själv håller jag nog fast vid originalplanen, som nu dessutom utrustats med några nästan-detaljer. För tillfället planerad resrutt följer nedan:

Hornstull- Helsingfors- Moskva- Jektatrineburg- Irkutsk- Ulan Bator- Peking- Shanghai- Hongkong- Lhasa- Katmandu- Bangkok- Krabi- Hornstull

En bra jävla resa helt enkelt, där flertalet sträckor kommer att täckas medelst tåg. Men jag lär ju hinna ångra mig både en och två gånger innan det är dags. Dessutom hittade jag en grym rundresa i södra Sydamerika som inte verkade helt tokig heller.

För övrigt, ett stort grattis till martinochlinda.se som är nyblivna föräldrar till en sjukt söt liten tös.

Pengarna i burken

Fick just anledning att lägga ytterligare en femma i burken. Visade sig dock att jag inte hade någon så jag får lägga en i en lapp så att jag kommer ihåg det sen. Summan uppgår nu till 140 kronor i småpengar, 5 kronor på en liten papperslapp, samt en dollarsedel som låg där sen tidigare. Tittade för övrigt in på hemsidan för sökandet av den lilla flickan, där man nu inte bara möts av fula animationer och summan av insamlade pengar (över 720.000 brittiska pund), utan även av Bryan Adams som sjunger Everything I do, I do it for you. WTF!?!

Intressant och ganska så kontroversiell läsning om medias bevakning av försvunna flickor här och lite absurdare här.

Zonkad

Idag är ingen bra dag. Inte för att det hänt något speciellt utan bara för att jag känt mig så zonkad att jag inte orkat göra nåt idag. Alls. Eller jo, jag fick äntligen iväg det där mailet. Inte för att jag vet om det gör nån skillnad, men något har jag åtminstone lyckats göra. Jag hatar lediga måndagar. För även om jag jobbat hela helgen och faktiskt borde få vara lite ledig, känner jag mig bara dålig som inte gör någon nytta. Som inte kodar klart på dom där två minigrejjerna jag måste få in för att bli klar med en kurs. Som inte städar/tvättar/lagar riktig mat nu när jag har tid. Men jag vill bara sova. Jag vet inte vad jag gör uppe egentligen.

Man kanske skulle varit där

Jag tänkte ju gå. Men av nån anledning fick jag aldrig rumpan ur. Men tydligen bjöd Anthony and the Johnsons på en bisarr cover. Kan inte bestämma mig för om den är bra eller inte. Som sagt, men kanske skulle varit där. Och inte sett/hört på en skakig mobilinspelning.



I övrigt blev min indiska improvisationsgryta hur bra som helst. Linser, massa smör, tomater, spenat och sen kryddor en masse. Och lite creme fraiche.

Grattis Sverige

Grattis till en ny ursäkt att supa skallen av er. För vem fan hade tagit tillfället i akt att partaja kvällen innan annandag pingst? Men nu, imorn. Nationaldagen. Ledigt. Fram med stenålders-wöööandet, snorren (tre på vägen hem från jobbet alldeles nyss) och fyllevinglandet på gator och torg. Drick så mycket att ni kräks och så att kläderna sitter åt helvete fel. Grattis Sverige. Precis vad vi behövde.

Blä

Det här med att springa är överskattat. Speciellt när det ska göras i grupper om arton-nittontusen. Vårruset igår, och det gick ju inte bra på något sätt. Eftersom jag ville vara snäll och inte vara en sån som förstör för alla andra genom att blockera fältet för att jag springer långsamt, ställde jag mig i en startgrupp anpassad för dem som ville springa fort och inte i fältet för dom som ville lubba som fan. Jag säger det igen, springa fort. Första tanten gav upp och började gå efter två hundra meter, efter att fältet ändå stått mer eller mindre stilla i en minut. Spenderade första kilometern med att försöka ta mig förbi alla som inte hade en tanke på att ta sig runt på under 25 minuter, vilket innebar löpning medelst höga knän ute i det just knäghöga gräset. Efter två kilometer gick det att springa i ett sådant tempo att jag bara sprang fortare än drygt hälften i startgruppen. Och där nånstans hade all energi gått åt till att försöka hitta den optimala vägen mellan alla tanter, tjejer och damer i klämkäcka t-shirts. Slutade på 27.47, som förvisso är långt bättre än vad jag sprang på förra gången, men ändå långt ifrån forna tiders tid på under 25 minuter utan att svettas. Jävla skit. Dessutom pallar min kropp inte temperaturer över 22 grader. Efter att ha frusit duktigt den sista kilometern är det bara att inse att det blir hatt och väldigt mycket mer vatten under dagen innan loppet nästa gång. Nästa gång. Haha.

Observera tiden för övrigt. Men det är antagligen mitt sista hockeypass.

Studentflaksterrorn

Jag HATAR den här tiden på året. Alla studentflaksglin som åker runt och tror att dom är ensamma i världen om att ha tagit studenten. Fula hattar och fula kostymer från Dressman och alldeles för mycket smink och solariebränna på tjejerna. Och jag kommer verkligen inte undan. Alla ska över Västerbron. Så hemma kan jag inte vara. Alla verkar dessutom vilja åka Katarinavägen så på jobbet slipper jag inte heller. Nyss var det ett flak som fick motorstopp precis här utanför och till min stora fasa inser jag att det som verkar gälla på flaken i år inte bara är traditionsenligt ölburkskastande och dålig partymusik utan även Singstar. Jodå. Medan biljäveln stod still och skapade ordentligt långa köer härutanför fick alla inom en radie på 400 meter ta del av en högst tvivelaktig version av Fångad av en stormvind. Tack som fan. Om nån har ett prickskyttegevär till salu kan vi diskutera saken.

T-minus några dar

Nästa vecka är det dags för en riktig tantprövning. Vårruset för tredje gången. Förra året var jag sjuk som en utter och kunde inte springa. Året innan tog jag mig runt de fem kilometrarna på en pinsamt dålig tid, som till viss del kan skyllas på att hälften av löpstegen togs i sidled för att runda alla trötta tanter som började gå efter 400 m. Nån gång när jag var yngre och spelade fotboll (två träningar, en fysträning plus en match i veckan. Och så skolgympan förstås.), sprang jag på betydligt bättre tid. Runt 25 minuter åtminstone. Har ingen aning om hur det kommer gå den här gången. Har inte haft tid att träna så mycket som jag velat. Dessutom är jag dålig på att hitta ett bra och hyfsat raskt tempo. Istället går jag ut alldeles för långsamt och har till slut 250 meter på mig att förbättra katastroftiden som tickar fram på tavlorna över målgången. Inte fan lyckas jag med den gamla gymnastiklärarklyschan (gå ut hårt, öka och spurta) i allafall. För övrigt känns det lite kefft att ha en nummerlapp med Pastejköketloggan på. Ursch.

Dagens låt: Invisble and Silent med Covenant.

Don't bother

När jag ville lejbla om lite tidigare inlägg fuckade det upp en hel del. Så nu verkar det som att en massa saker är vad det inte är. Och tvärt om. Äh. Nevermind.

Var just ute på en löprunda som kändes riktigt bra. Nu sova.

Henry Rollins på Rival

I måndags. Har inte skrivit nåt om det än. Har mest bara inte blivit av och dessutom är jag inte recensionstypen som måste komplettera omdömet med en massa snitsiga formuleringar. Men bra var det. Förutsägbart förvisso (Bush är ett ass, Iggy är riktig rocknroll och kristna fanatiker är både roliga och knäppa), men väldigt underhållande. Mr Rollins och jag verkar dessutom dela samma fascination för människor som blir uppätna av vilda djur. Innan showen åts det på Fyra Knop på Svartensgatan. Helt okej, men jag föredrar fortfarande À la crêpe.

För övrigt har jag inte bara en skuld till CSN vars första avbetalning ska vara inne imorn. Jag är dessutom skyldig stockholmsbiblioteken 55 kronor för försenade böcker. Vet dock inte vilka, det måste ha legat och ackumulerats under några år. Upptäckte det när jag var på lokala bibblerian och norpade åt mig två av dess fjälltursböcker. Båda om Sarek, dit det förhoppningsvis bär av i sommar. Den ena boken utgiven 1993, den andra utgiven 1979. Nog för att bergen antagligen står kvar, men lite fräschare information än så är nog på sin plats.

Dagens låt

"Allt som är ditt" med Säkert!.

Det är skillnad på barn och barn

Klart som fan det är fruktansvärt att lilla Maddy, på semester med päronen i Portugal, försvunnit. Det suger. Hur kan man tycka något annat? Tur för medierna och folk som känner att de vill engagera sig i något annat nu när kattpäls/hundköttssäsongen är slut, att ungen är så smärtsamt söt. Medierna vältrar sig i hur fotbollsspelare går ut och vädjar till kidnapparna, hur föräldrarna ska träffa påven, hur familjen försöker få livet att gå vidare. Den som inte fått nog kan besöka en hemsida, endast tillägnad jakten på den lilla tjejen (där man får följa med "bakom kulisserna" vid sökandet). Det är nästan så att man kan tro att inget annat hemskt händer i världen. Ja, jag vet att det är fel att relativisera folks olycka, men KOM IGEN. Istället för att vidarebefodra mail "till alla du känner!!!!!!!!!" om lilla engelska Maddy kanske du kan surfa in på WFP:s hemsida. Där står bland annat att läsa att ett barn dör av svält var fjärde sekund. Men när ska de barnens föräldrar (om de har några) träffa påven, när ska media bevaka hur deras päron sticker ut och joggar för att livet ska gå vidare? Kollade just in på hitta-Madeleine-hemsidan (som jag av princip inte länkar till) och kunde konstatera att över 310 000 engelska pund samlats in till vad jag gissar är sökandet efter den lilla flickan (men jag hoppas att pengarna även går till annat). Men hur privatsponsrar man en sådan grej? Är det inte sånt polisen, med all världens ögon på sig, är till för? Jag har svårt att tro att dom ens vågar tänka tanken att göra ett dåligt jobb just nu. Nu kastar jag mig hejdlöst mellan valutorna, men för 19 amerikanska cent kan ett skolbarn, någonstans i världen få en måltid. Med tanke på att det finns omkring 400 miljoner kroniskt hungriga barn i världen känns det som att det finns en hel del att göra. Men när inte kändisarna bjuder upp till tv-gala, vem fan bryr sig om dem då?

Jag har en liten pakt med mig själv. Varje gång jag får ett kedjebrev om försvunna Madeleine, ser något på tv eller i någon annan media om fallet, tänker jag lägga en femma i min muminburk som hittills mest är full med pengar jag tänkte flippra upp. Fuck that. När/om ungen hittas tar jag innehållet i burken och donerar till någon form av välgörenhet, kanske World Food Programme. Att det bara är en minidroppe i världshaven är en annan sak. De globala orättvisorna upphävs inte för att vi i västvärlden slantar upp lite pengar vi klarar oss utan då och då. Det handlar om resursfördelning och möjligheter för U-länderna. Men det är en annan historia.

McBody

Inte undra på att jag mår som jag gör när lunchen blivit McDonalds och liknande några gånger för mycket den här veckan, träningen försvunnit i fjärran och jobbet är inne på den åttonde raka dagen. Det här håller inte. Från och med imorn blir det tomatsoppa, knäckebröd och frukt till lunch, även om jag kommer intala mig själv att jag inte blir mätt på det. Dessutom är mina rikskuponger nästan slut.

Midnight express

Cyklade hem via Stureplan efter tentapuben igår. Och jag kände mig som världens coolaste människa när jag kom där i illa matchande träningsoverallsjacka över klänningen och en ful gammal cykelhjälm. Men så säger dom ju att nörden är inne nu också. Men Stureplan, vilket jävla ställe. Människor som väntar på att bli pekade på och de som gett upp och bara cruisar runt i en ful liten bil, lyssnar på dålig techno och skriker på cyklister.

Förresten, vem skulle komma på idén att bära leggings med shorts om inte alla Sveriges moderedaktörer bestämt sig för att det är jäkligt häftigt? Eller var häftigt, antagligen. Har svårt att se en enda av dem i avklippta strumpbyxor och såna där shorts som jag gömt längst inne i garderoben i hur många år som helst. Men som sagt, smaken är som baken (ibland lite äcklig).

Om varför man måste klä på sig på morgonen

Jag har spenderat morgonen med att såsa runt i underkläderna och äta frukost lite lagom långsamt. Det skulle jag aldrig ha gjort. För helt plötsligt damp det ner en flyer från Sverigedemokraterna, Stockholmsdistriktet, i brevlådan. Och eftersom jag inte hade så mycket kläder på mig hann utdelaren försvinna innan jag hunnit ut och berättat var han eller hon kunde förvara flyern som jag ville lämna tillbaka.

Skitmatch

Jävla Milan. Hemcykling från jobbet om ungefär 50 minuter. Lyckades komma iväg och klättra idag, trots att det satt långt inne. Problemet med viloperioder som blir längre än man tänkt (nästan tre veckor, kanske) är att det blir segt att komma igång igen. Sjukt svag, sjukt dålig. Men idag kändes just det faktumet okej. Löpningen har börjat gå så bra på sistone så det är bara att vara nöjd där. Vad som däremot stör mig är att jag känner mig tung när jag klättrar. För övrigt finns en bild av mig att beskåda på jobbets hemsida. Länkar inte. Men jag kan meddela att jag ser ut som en ukrainsk postorderfru.

Dagens låt

"Bläck" med Garmarna. Finns på Vedergällningen från 1999.

Tomtarna i Maranata

Från FAQ på Maranatas hemsida:

Vad anser ni om sprit, vin, cigaretter, smink och dans?
Svar: Lyx, fåfänga, frosserier, slöseri, svärmeri, självmord.

Försökte komma på vad som var vad, men om man räknar efter så mappas inte raderna rakt på varandra. Alltså har vi inte en bijektion utan snarare en surjektion. Vad som är vad vet jag alltså inte, även om mitt säkraste tips är att cigaretter kan mappas på självmord. Eller gäller allt på nedre raden alla roliga grejjer på den övre? Hur frossar man i dans? Eller slösar man kanske med den? I såna fall slösade jag ganska friskt i helgen. Deras hemsida innehåller för övrigt det vanliga dravlet om att det är fel att böga (fast det benämns "homosexualism"), att mannen är kvinnans huvud och ful webdesign. Under "Kärleksfull aga" kan man dessutom läsa om "Den förädlande smärtan". Om man i likhet med mig förhalar sänggåendet är det ett ypperligt sätt att spendera några minuter på.

Bon under huden

Jag kan inte släppa sexdiskussionerna i senaste Bon. Intressanta som fan, men just där det börjar bli intressant och spännande på riktigt får man aldrig veta mer. Veta mer som i nån slags analys eller för den delen problematisering av vissa saker som sägs. För även om konceptet med ocensurerade och oanalyserade ord, meningar och resonemang är annorlunda i sig, pallar jag inte faktumet att så otroligt obehagliga saker som sägs får passera utan att någon tillåts reagera (tacka diskussionernas moderator för det). Och det är där jag säkert kan beskyllas för moraltanteri. För är det något man fått lära sig så är det att man inte får ifrågasätta någon annas sexualitet, eftersom allt är så jävla okej. Men när dumbrudar berättar om att dom gör som dom läst i Cosmo och ser bedjande ut (eller vad det nu var) när de levererar blowjobs för att det just står i Cosmo, blir jag bara lessen. Ungefär lika lessen som när pretentiösa pophopp outar att de gillar att lyssna på sin egen musik när det ska till och bånkas groupie.

Annat som gör mig lessen är det här. Body Shop har köpts upp av sminksatan L'Oreal, vars produkter jag dyrt och heligt lovat att aldrig använda. Det är inte värt det.

Slarvigt

Missade att Trent fyllde hela 42 år igår (eller förrgår, om man ska vara petig). Grattis i efterskott! Firar med att lyssna på "Hurt" för jag vet inte vilken gång i ordningen. Världens bästa låt på vilken dessutom världens bästa cover gjorts.

Dagens skummaste

Kommer ni ihåg den snygga killen i "Mitt så kallade liv"? Jared Leto. Han som fanns på min och många andras laminerade listor ett bra tag. Han har ett band. Här är deras video.

Om bristen på kommunikation i förhållandet

Jag hade inte blivit informerad om att kaffet var slut, varpå jag nu sitter och dricker en kopp snabbkaffe (Milea). Smakar för jävligt.

Var och klippte mig tidigare idag. Mycket nöjd. Nedan en bild på delar av resultatet.

Det som blev kvar på huvudet blev väldigt bra om jag får säga det själv. Dyrt var det också, men det tänker vi inte på nu. Men eftersom det blev ganska kort passade jag på att köpa en klänning på Gina Tricot så jag inte ska bli alltför förvirrad i min könsidentitet. Under klippandet passade jag, som sig bör, på att läsa det tidningar som stod till buds. Började med Outside, helt otippat. Övergick sedan till det omdiskuterade sexnumret av Bon, som egentligen är en alldeles för skitnödig tidning för min del. Men sexdiskussionerna med bland annat Lasse Lindh (jag kommer aldrig kunna lyssna på hans musik igen, grattis R), Martin Kellerman, Gudrun Schyman och lite annat löst folk var intressanta. Martin Kellerman tyckte dessutom om tjejer som dansade fult, det gillade jag. Övergick till Elle Puls och landade till slut på Cosmopolitan som alltid gör mig förbannad. Vilken jävla skittidning. Fy fan. Mallar på vad man svarar killen man egentligen vill träffa när han sms:ar och frågar om man vill ses. Och ofta bestod mallarna i nåt i stil med "svara inte alls". Det är förjävligt att tjejer alltid får ligga ändå. Med den inställningen borde man hamna längst bak i den kön ett bra tag. Fick tag i några nummer av King till slut, oändligt mycket bättre än alla möjliga brudiga modetidningar. Men läs sexdiskussionerna i Bon, klart spännande.

Dagens glädjande upptäckt: Jag förstår väldigt väldigt mycket av talad spanska. Tjuvlyssnade på ett sydamerikanskt par på pendeltåget in till stan och kunde konstatera att det jag falerade på var ord som jag aldrig haft en chans att lära mig i glosform eftersom jag aldrig läst spanska ändå.

Plötsligt händer det

Inte nog med att jag igår för första gången provade en annan pizza än den gamla hederliga på den lokala pizzerian (istället för Vegetarisk Special: Broccoli (broccoli, gorgonzola och färsk vitlök)), idag blev jag dessutom klar med ADK:n.

ten1 1 070516 3 viggo

Den enda lilla raden gjorde mig gladast i världen lite tidigare ikväll. I och med denna har jag inte en enda av mina ångestkurser kvar. Firade med lite chokladtårta. Nu är det 25 minuter till jag får gå hem. Slutar vid midnatt, börjar klockan nio i morgon bitti och jag vet inte riktigt vad jag ska fylla morgondagen med. Nästa vecka ska jag dock hålla en liten anställningsintervju. Galet.

Spam

Jag får väl svara på R:s utmaning då, trots att jag inte tänker skicka den vidare. Det är fråga om heder.

Anyhow, here we go.
Sex sanningar/egendomliga saker om mig:
1) Jag är nöjd över våra nyinförskaffade persienner av den enkla anledningen att jag kan dra för ordentligt och dansa till Tarkan utan att nån ser. Med sjal runt höften.
2) Jag hatar generellt alla musikaler som inte är Sound of Music, men "Anthem" från Chess ger mig rysningar, in a good way.
3) När jag bodde i London passade jag och en vän från Värmland på att spela prostituerade på en bar. Jag i syftet att kolla om vi kunde lura av några italienare med hockeyfrillor lite pengar, hon för att det var kul. Och för att vi var fulla.
4) Jag hatar att flyga. Som fan.
5) I min skivsamling finns inte mindre än tre skivor med Enya. Jag har fått alla i present.
6) I ett fotoalbum med fula fåglar på pärmen har jag en bild av Donald Rumsfeld, åkandes limousin i NY sommaren 1992.

Bananlack

Låter som nåt man blir efter att ha käkat för mycket banan, men i det här fallet handlar det om det där man får hos tandläkaren innan man går hem. Och som inte är räkningen. Jag hatar verkligen att gå till tandläkaren, så därför passade jag på att signa upp hos tandläkarstudenterna istället. Tre timmar bara idag. Det var mitt tredje besök, trots att jag inte hade några regelrätta hål. Men allt tar sin tid och det är mycket som ska göras när man får en helbehandling. Nästa gång ska jag dit för en terapiplan. Med andra ord ska jag lära mig hur man borstar på ett adekvat sätt. Studenterna är för övrigt riktigt grymma (på det för en tandläkare lämpliga sättet). Men det är en sak jag inte förstår. Varför måste ALLA instrument se ut som något egyptierna använde för att dra ut folks hjärnor genom näsan och varför måste alla maskiner låta som en borr, även om deras funktion skulle vara att massera ens hårbotten? Jag MÅSTE ha med min ipod nästa gång jag ska göra nåt obehagligt så jag slipper ljuden från konstiga apparater och för att slippa kommentarer som "Jag kommer tillbaka när du lugnat ner dig..." från båset brevid.

Imorn ska jag skriva en tenta jag inte alls är förberedd inför. Men hey, det har ju funkat förut.

Notera för övrigt att jag inte nämnt hockey en enda gång idag.

Inför förlängningsperiod 1/The man of my dreams

Notera tiden. Jag gick och la mig klockan ett. Ska vara på jobbet klockan nio. Helveteshockey. Dödshockey. Skithockey.

Drömde för övrigt att jag blev invald i en alldeles förträffligt förnäm invalförening för gamla dataloger. För gamla klubbmästerister, till och med. Men till skillnad från Cliff var det här något hejdlöst exklusivt, en förening med kåpor, bisarra ritualer och i stort sett obegränsade monetära resurser. Efter en ritual jag på något sätt sett förut togs jag emot med öppna armar av personer som i verkligheten aldrig varit klubbmästerister. Förflyttades vidare till föreningslokalen som låg i en källare nånstans och bjöd på enormt tuff inredning och pengar som skänktes till välgörande ändamål så länge vi var där. Dessvärre såg jag inget av den tuffa inredningen då jag inte hade några glasögon med mig. Killen som tagit på sig att guida mig runt förvandlades sedan till the man of my dreams, i allafall den här drömmen. För trots en oerhört bratig uppsyn (dock med mikalockar), konstig attityd och skryt om pengar, föll jag som en fura. Detta trots att han envisades med att tycka han var både charmig och rolig när han kallade mig för 22-åring. Magin förstördes dock när vi helt plötsligt var utanför lokalen i en skog av något slag och han envisades med att skjuta små djur för att det var roligt, inte för att han var sugen på vilt. Sen blev jag attackerad av en björn och var tvungen att fly upp på taket till en busskur. Efter det ringde klockjäveln och jag kunde gå upp för att konstatera att varken Detroit eller Anaheim lyckades göra ett avgörande mål på ordinarie tid och nu sitter jag här. Kul.

Inför förlängningsperiod 2

Journalistik på hög nivå.

Daniel Briere

Om alla kvällstidningar skulle ta och chilla lite. Ett, två djupa andetag. Sluta skriva ickeartiklar om vad muppar i deras schlagerdiskussionsforum tycker. Andas. Sluta publicera bitter, västeuropeisk goja. För aldrig förr har väl så många upprörts över så lite. För visst skulle det kanske kunna vara så, hemska tanke, att de "väst"-europeiska länderna hamnade så långt ner i schlagerresultatlistan för att låtarna i mångas ögon kanske faktiskt var riktigt härligt kassa. Nu är jag ingen schlagerfantast av rang, snarare tvärtom. Det här var första gången på jag vet inte hur många år som jag faktiskt tittade på en hel schlagerfinal. Förra gången hann jag in nån gång lagom till att monstermaskerna gick och vann. Schlager är kasst och jag har ingen som helst anledning att omvärdera denna för stadsdelen och generationen inte så radikala åsikt. Men när länder som varje år har fribiljett till finalen skickar bisarra revybidrag i farsform, är det kanske inte så konstigt att en butchig tjej med fönat livvaktsgarde från Serbien går och vinner. För nog är det så att till och med Sverige gav en och annan poäng till det vinnande bidraget? Om det här landet kanske skulle ta och inse att det är ett fyra timmars underhållningsprogram en lördagkväll, sluta vara så bittra och istället vara nöjda med att länder som politiskt sett inte "borde" rösta på varandra faktiskt gjorde det. Och vara nöjda med att den där pajasen från Ukraina inte vann. Det är det enda jag bryr mig om, egentligen.

Notera för övrigt tiden då detta skrivs. Hade kunnat krypa upp i sängen igen ungefär nu, om det inte vore för Buffalos Daniel Briere. Med sex sekunder kvar av ordinarie speltid i den andra semifinalmatchen mellan Buffalo och Ottawa måste han nödvändigtvis kvittera och ta matchjäveln till förlängning. Så här sitter jag i morgonrock och väntar på att få gå och lägga mig igen.

Dagens myspacefynd

SoKo.

Videon till den bästa låten som nånsin gjorts på franskbruten engelska.

Okunskap om kommunismens härjningar och offer

På DN-debatt idag presenteras en undersökning som visar att svenska ungdomar har på tok för dålig kunskap om kommunismens framfart i världen. Vissa saker är skrämmande, som att 95% av de tillfrågade känner till Auschwitz men 90% inte känner till Gulag, eller att 82% inte tror att Vitryssland är en diktatur. Skrämmande fakta staplas på varandra och det är inte utan att man undrar vad ungarna får lära sig i skolan egentligen. Men nedanstående tycker jag är spännande.

"56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska."

På samma sätt som obekväma åsikter inte var/är välkomna under kommunistiska regimer, verkar en annan åsikt än ett rosande av västerländsk marknadsekonomi i det här fallet vara något man bör förfasas över. Vidare konstateras att:

"Resultat som dessa borde vara fullständigt oacceptabla i ett demokratiskt samhällle,..."

Jag som trodde att åsikter om till exempel marknadsekonomi, som möjligen avviker från de rådande inom det institut som partipolitiskt obundet låter utföra en undersökning på svenska ungdomar, hade all plats i världen i ett demokratiskt samhälle.

Krata

Eller markfall som det så fint heter på ren svenska. Vet inte varför det kallas krata faktiskt. Och nej, jag har inte stavat fel. Inte kratta. Krata. Det gjorde jag idag, på topprep förvisso och landade fint på fötterna, men det var en upplevelse att helt plötsligt befinna sig på marken från en fem sex meter. Säkringsmannen blev nog bra mycket mer skärrad än jag. Klättringen därefter gick ju riktigt dåligt dessutom. Sånt är livet.

Dagens låt: Redemption Song, duetten med Johnny Cash och Joe Strummer. Två gamla favoriter, ingen längre med oss.

Le sux

Sarkozy vann presidentvalet i Frankrike och det suger hur mycket apa som helst. Jag hade gärna sett Ségolène Royal som president. Frågan som återstår är ju hur mycket höger Sarkozy egentligen är (han tog just röster från ultrahögern redan i första omgången) och om han kommer försöka närma sig USA.

David

Så att ingen missar det, David har bloggat igen, efter nästan ett års uppehåll.

Förlängning

Gick just upp för att göra hockeyn och matchen har gått till förlängning. Jag är tröttast i världen och vill bara krypa ner i sängen igen.

Reclaim the tights

Införskaffade ett par löpartights igår. Även om de känns jäkligt bra att springa i ser jag ut som nån slags överviktig fågel när jag har dem på mig. Nikae Vulgaris.

Hamnade mitt i massan av småglin som var ute och reclaimade vid Hornstull/Zinken/Mariatorget igår. De började samlas vid tunnelbanan vid Hornstull lagom till att vi skulle ut och införskaffa middagsmaten. Jag hann dessutom bli lite orolig att vi skulle bli ihopblandade med kidsen, så för en gångs skull hade jag inget emot att R köpte skinka som vi skulle kunna vifta med om polisen trodde vi tillhörde reclaimarna. Men i egenskap av gammal demonstrant förstår jag faktiskt inte vad kidsen håller på med. Eller jo, det gör jag, jag blir bara så ledsen. Demonstrationsrätten är skitviktig. Men jag förstår inte syftet med att bara ställa sig nånstans, vänta på att tycka att polisen provocerar (vilket dom gör så fort dom kallar på förstärkning, i ungarnas ögon) och sen föra ett jävla liv. Det var bättre när det ändå fanns en agenda, eller åtminstone någon slags struktur. Som grundtanken med reclaimandet, med gratis käk och partymusik. Nu är det bara fula frisyrer, folköl och ungar som borde vara hemma och plugga, eller åtminstone spela boll i nån park. I likhet med de flesta andra förstår jag inte varför rutorna till en pianoaffär måste krossas. Jag misstänker att det inte ens är någon som bryr sig om att motivera sånt längre. Det går bara inte. Kan ungarna inte bara kamma sig (rent metaforiskt, spikes och andra punkarfrillor är ganska tuffa ändå), läsa på och lära sig göra plakat och faktiskt demonstrera på riktigt. Skriva debattartiklar, göra skillnad. Då får de reclaima mina gator hur mycket som helst. Men skaffa en agenda, dammit!

För övrigt stod det en mörkblå piket och en stadsjeep här utanför under upptakten till härjartågen (som jag faktiskt inte vet omfattningen av, men jag har svårt att tro att det är som SVD skriver, "stora delar av Södermalm"). Ur nämnda stadsjeep och/eller piket klev ett gäng något äldre "demonstranter", iklädda demonstrantkläder och kroppspråk, men jag är ganska säker på att de tillhörde farbror blå, snarare än kidsen.

Mera mål

Anmälde mig just till Midnattsloppet. Nån mer som är sugen? Trots att maskeradtävlingen är gratis bangade jag den. Så tråkig är jag.

För övrigt har jag en timme kvar (knappt) på jobbet och jag har gjort precis allt jag ska göra idag. Nu återstår lite kinesiska och vaka över telefonen om någon nu skulle vilja ha en tabell eller två.

Dramaturgi

Det är bara i superhjältefilmer och dåliga amerikanska dagtidsåpor som handlingen förs framåt av att en skum typ tänker högt för sig själv med dramatisk musik i bakgrunden under obskyra inzoomningar. Spiderman 2, vilken jävla skitfilm. Den här gången också.

Fix

Väntar på dagens första fix. Av annat märke dock.

The Pussycat Dolls-ben

När jag var runt tretton skrev jag en lång och fin lista på vad jag skulle ha åstadkommit när jag var 25. Vet inte var listan är nu, men trots att jag passerat 25-årsdagen med nästan två år kan jag bara konstatera att jag antagligen inte fått mycket uträttat. Ber mitt 13-års-jag så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att jag inte är allt för besviken. Men listan innehöll finfina grejer; hitta botemedel mot både cancer och AIDS, nåt nobelpris och en oscarsstatyett minsann. Börjar förlika mig med att det inte blir nåt av det där. De två första är helt enkelt inte min grej. Kanske borde skriva några bra böcker och fixa ett nobelpris, den chansen finns ju fortfarande. Eller fredspriset, men då får jag inte gå på nobelmiddagen. Crap. Oscarsstatyetten är bara att glömma. Den la jag ner nåt år efter att jag skrev listan och skämdes å det grövsta åt min skådespelarinsats i en lågbudgetproduktion som min vän J gjorde i sitt tillvalsämne i åttan. Jag spelade tant som hotade folk med kniv.

Därför byter jag ut HELA LISTAN mot en sak. Mitt mål med livet är att lära mig göra Pussycat Dolls-benet. Det där som nån av dom gör i varenda jävla video (tror jag) som skitbandet trycker ut. Efter 3.17 i den här, till exempel. Jag hör av mig när jag lyckats.

Klättring/kräfta/vuxenmarkörer

I början av veckan var jag och J en sväng till Kanalklippan. Det gick ganska dåligt till och med. I vanlig ordning bangade jag på att leda och klättringen såg allt annat än bra ut. Dessutom missade jag att snäppa en obligatorisk klätterbild så nedanstående från andra sidan vattnet på vägen dit får duga.

Dagens inomhusklättring gick dock bättre och jag passade på att köra lite hastighet och avsluta med fingerbräda, något som inte var igår. Beslutet att börja igen kom efter en fruktansvärt dålig insats på en led jag nästan precis tagit för över två månader sen, men nu knappt kunde göra något alls på, eftersom fingrarna var ordentligt klena. Upp på brädan.

För övrigt passade jag på att bränna mig som ett as igår. I vanliga fall har jag koll på att jag inte pallar solen, oavsett om det rör sig om brännan eller solstingsrisken. I går lyckades jag fixa både och, med en konstig ojämn bondbränna (om bönder har uringade toppar från HM) och en minst sagt skakig cykeltur genom stan.

Idag hämtade jag ut mitt livs första rikskuponghäfte. Firade med en pizza från den så kallade "Juggen" i nära anslutning till jobbet. Positivt överraskad blev jag också, pizzan innehöll förutom den obligatoriska skockan (som jag egentligen inte gillar) och de tre svarta oliverna, både färsk grön paprika och rödlök.

Mitt eget lilla Paris-Roubaix

Idag cyklade jag garanterat fel väg till jobbet. Nog för att jag ville undvika Hornsgatan och Södermälarstrand, men efter att fått en ordentligt asspounding på kullerstenen ovanför Hornsgatspuckeln fick det räcka. Skakade mig ner för kullerstenen och ut på Hornsgatan likförbannat. Gjorde ett försök att köpa en handväska för att bota min butchångest (som är en historia för sig) men kunde inte förlika mig med alla väskor som bara osade full, blonderad, italiensk tant, och som på nåt märkligt sätt är populära bland ungdomen av idag. Gick förbi Donas Shop och hittade några fina Hello Kitty tygpåsar, men det måste bli ett slut på alla indiepoppåsar i skitig bomull.

Saker jag ägnade den sista sysslolösa timmen på jobbet åt idag: läsa diverse lokaltidningar från olika landsdelar (ja, i pappersform), kolla på Jay Leno, kolla på Bert Karlsson och Marie Serneholt som spelade poker, kolla på ett program om franska kloster på TV5 Europe och krafsa ner några kinesiska tecken på storrutat papper.

Nu får jag krypa upp i sängen med "Snabba Cash", som är fruktansvärt lätt att fastna i.

Free porn!

Helt plötsligt har vi fått gratis porrkanal. Playboy Channel dessutom, riktig kvalitetsporr. Nyss var det nån slags film med en massa trevliga ungdomar i bergen (Alperna eller Klippiga Bergen är min gissning). Synd då bara att jag inte pallar porr. Alla verkar ha ont precis hela tiden, och när de faktiskt pratar på riktigt verkar alla ha talfel. Nu är det nån slags italienspecial här. Så spännande att jag går och lägger mig istället. Trött som satan, jobbade till midnatt igår, hade hockeyn imorse och jobbade från 14 till midnatt idag/igår. Dessutom blev det saker som drog ut på tiden så jag kom inte därifrån förrän tjugo över. Natti.

På flykt

Jag behöver hjälp. På riktigt. Sen jag började cykla har mina benmuskler blivit oändligt mycket kortare och jag har precis lyckats få in rutin på att stretcha efter varje tur. Men mitt löpsteg är ju miserabelt. Ser ut som om jag just lyckats fly ett koncentrationsläger och stapplar mot friheten. Konditionen är det inget fel på, men mina vader krampar ihop efter tvåhundra meter. Det är kaos.

Ett steg i rätt riktning

Tog precis steget och raderade Linda Skugges blogg ur min läslista. Jag tror hon är anledningen till att jag lider av konstanta sura uppstötningar. Förlåt mig Fru Skugge, men jag tänker inte krysta ut 3 kids och bli vuxen, bara för att det är din definition och tredjeriketlika dröm. Försvinn ur min RSS-feed, din jävla surkärring.

Münchenbryggeriet

Igår blev det återigen lite uteklättring. Gick ju sådär, och inte ledade jag heller. Måste komma igång med det så snart som möjligt så jag kan skaffa ett rep med gott samvete. J fick leda upp några halvtrötta 5:or och jag toppade och letade positioner att klippa ifrån. R dök upp och avklarade med bravur sin första uteklättring sedan lågstadiet. Idag klättrade vi i vanlig ordning inne. För min del gick det riktigt oändligt dåligt. Prestationsångest och alldeles för spänd och uppe i varv efter att ha cyklat igenom stan i rusningstrafiken.

Dagens fynd

Lisa Lampanelli. 22 klipp från showen "Dirty Girl". Väldigt politiskt inkorrekt, väldigt oförskämt och tidvis väldigt roligt.

Haken

Everything's just peachy just nu. När kommer haken? För sånt här flyt har man bara inte. Man blir inte "befodrad" med en procentuell löneökning som skulle få kvällspressen att rasa om jag varit direktör, får tillbaka 7.6k på skatten och har en massa fritid utan att saker kommer skita sig nån annanstans. Man har inte galet bra förmåner från jobbet och en hygglig justincasebuffert utan att få käka bajsmacka. Man tar inte tentor man inte pluggat till. Tur iallafall att jag inte förstod matstaten jag försökte plugga idag, då hade jag blivit riktigt orolig.

Trött och sliten

Var ute vid klippan idag. I Uringe, närmare bestämt. Klättrade som en kratta, uteformen är inte bra på något sätt just nu. Men bättre ska det bli. På bilden: J topprepandes "Rävspel", 6a. Ganska konstig led måste jag säga. Topprepade den för egen del och det dröjde till tredje försöket innan jag tog den helt rent, utan vila eller fall. Gav mig även på "Slitvargen", 6c, på topprep och den känns definitivt görbar när jag listat ut alla sekvenser. Nu blev det en del vila i topprepet, men upp kom jag iallafall, trots att jag fick lite hjälp och påputtning i början, eftersom insteget var lite mindre lätt om man är midget som jag.


Vy mot vägen där en massa motorcykel- nissar burnade på utav bara helvete. Inte mycket till naturljud och tystnad där inte. Men så var vi nära mcfiket Rosenhill, där vi för övrigt stannade och tog en glass på hemvägen.

Gick hem från Gullmarsplan och genade genom Tanto som var fullt av rejvande kids, kickersgäng och lådvinspimplare i drivor. Samt polisen som raidade desamma.

Storverk

Sprang till STEX idag för att kolla hur det gick på den där tentan jag skrev fast jag inte hade pluggat ordentligt. Den där jag försökte strutsa och verkligen tänkte strunta i, men fick dåligt samvete. Och jag tog den! Bara en knapp trea, men kursen verkar äntligen vara avklarad. Dessutom gick det skitbra att klättra idag. R & J imponerade stort som förstagångsledklättrare. För min del blev det inte så mycket ledande, men väl stordåd på några leder som jag inte kört förut (vi var ju trots allt på Karbin). Gjorde grymt bra ifrån mig på en 6c+ som jag antagligen tagit på första försöket bara för att om det inte vore för att jag halkade av i onödan när det började bli lite trixigt. Men den var grym! Jag gillar verkligen lederna där. Snart blir det klyftpotatis och quornfiléer.

Not so bad

Knåpade med lite meckande på två plattor ihop en riktigt god mungbönsgryta med egenhändigt ihoprörd raita och basmatiris. Riktig gott blev det, det måste jag säga. Och raitan blev faktiskt ganska så stark till och med. Jag är grym! Nästa projekt är att koka egen/eget (vad det nu blir) ghee.

Uteklättring 2

Lyckades komma ut och klättra i fredags. Inte länge, inte mycket, men ut kom vi. Skulle egentligen ha klättrat med unge herr J från södra Sverige, men enligt egen utsago var han "full som ett nunna" och borde därmed inte klättra. Istället kom jag iväg till Kolis med inte fullt så unge herr J från Stockholm. Inga storverk, men lite klängande på stenar och kaffe i solen när den väl kände för att titta fram.


Så här fin är jag i knarkarluva, för en gångs skull inte vikt som en smurfmössa. I bakgrunden har vi ett stenblock. För övrigt var det fan inte varmt.


J på "Hobgoblin", 6A+. Den var fin, men jag orkade inte slåss för att fixa. Men det är verkligen något som är värt att komma tillbaka till.


Mot toppen.













För övrigt hade jag med gårdagens NHL i dagens pappers-DN. Sporten sid 5, allesammans. Texten är dock ganska editerad där. Ikväll vad jag sugen på att gå och kolla in basketfinalen i Fryshuset, men jag har ingen dejt, än så länge.

Brommapojkarna hela dan

BP leder Allsvenskan. Det är grymt! Förvisso efter två ynka matcher spelade totalt, av alla lag, men ändå. Får se hur länge det håller.

IF Brommapojkarna	1	1	0	0	1-0	+1	3
IFK Göteborg	1	0	1	0	1-1	0	1
Trelleborgs FF	1	0	1	0	1-1	0	1
AIK	0	0	0	0	0-0	0	0
GAIS	0	0	0	0	0-0	0	0
Gefle IF	0	0	0	0	0-0	0	0
Halmstads BK	0	0	0	0	0-0	0	0
Hammarby	0	0	0	0	0-0	0	0
Helsingborgs IF	0	0	0	0	0-0	0	0
IF Elfsborg	0	0	0	0	0-0	0	0
Kalmar FF	0	0	0	0	0-0	0	0
Malmö FF	0	0	0	0	0-0	0	0
Örebro	0	0	0	0	0-0	0	0
Djurgården	1	0	0	1	0-1	-1	0

Hammarby möter GAIS borta på tisdag. Jag gissar 3-1 till Bajen. Kanske skulle tippa lite för en gångs skull...

Bra dag

Vaknade utvilad, åt frukost, städade och monterade fast min gamla ringklocka på Justin. Tog densamme och lite matsäck och började trampa på mot Ekoberget och insåg att det tog bra mycket längre tid än vad jag hade tänkt. Paus för kexchokladsinhandling i Ektorp och sedan vidare längs Gamla Värmdövägen och av mot Graninge. Trött som ett as lyckades jag iallafall parkera cykeln och började gå ner mot vattnet på minst sagt skakiga ben (cyklingen dit var runt 2 mil, 2 ovana mil). Hookade upp med J och E som precis avslutade leden "Laura med handklovarna", 5+, som jag passade på att topprepa. Efter lite fika rev vi av "Kameramannen har en stor apparat" 6-, även denna på topprep för min del. Försökte leda den för en massa år sen men psykade ur ordentligt och har inte riktigt förlikat mig med den efter det. Men upp kom jag, så när som på de sista metrarna till ankaret som blev lite för knöliga på topprep. Å andra sidan kändes den kruxigaste passagen hur bra som helst, sånär som på ett uppskrapat knä. Mer utklättring!

Cykelturen hem var även den 2 mil, surprise surprise. Var inte helt fräsch när jag kom hem, men gott kommer jag sova, den saken är säker. Lika säkert är att benen kommer vara mer än lovligt möra imorn. Imorn gör jag även mitt första "riktiga" pass på nya tjänsten. Kommer bli grymt, men jag kommer bli en tjockis om jag ska ge mig hän åt rådande matvanor på redaktionen. Matlåda is the shit. Matlåda och cykling till och från jobbet är ännu mer the shit.